Fru talman! Jag kan påminna Moderaterna om att de aldrig har varit större än när de samarbetade med oss, och de har knappast varit mindre än när de har samarbetat med SD. Det kan vara värt att påminna om, någonstans på vägen i den liberalkonservativa diskussionen.

Men det är inte konservativt att ändra folks grundförutsättningar genom att ta bort deras permanenta uppehållstillstånd och ge dem ett temporärt tillstånd med hjälp av retroaktiv lagstiftning. Det är inte konservativt. Det är inte heller konservativt, inte klassiskt moderat, att sätta en minimilön på 29 000 kronor för alla yrken i Sverige.

Om jag har förstått rätt engagerade sig Arin Karapet i Muf från början. Det finns en fantastisk låt som heter Sverige jobbar!, och vi spelar den också på våra stämmor. Den är mycket bra. I texten finns bland annat följande:

Jag är invandraren som får sitt första jobb utan att kunna ett enda ord svenska

Vidare lyder texten:

Det är visom bygger Sverige

Och slutligen lyder texten:

Sverige jobbarnär Sverige är som bäst

Men nu är det så att jag är invandraren som har jobbat i tio år och har lärt mig att prata utmärkt svenska. Det är vi som bygger Sverige. Men då är den nya moderata refrängen att Sverige utvisar när Sverige är som bäst. Hur blev det så? Hur gick man från att det är bra att jobba till att det är bra att utvisa dem som jobbar? Jag förstår inte. Det finns ingen anledning.

Vi kan prata om vem som får komma hit och om nya regler för dem som ska komma. Där är det rätt stor samsyn överlag. Men vad händer med dem som redan är här, som jobbar, som gör rätt och som gör allt?

Jag kan repetera: Du som lever hela ditt liv här, du som försörjer dig, du som sköter dig – det var Arin Karapets ord. Men många av dem åker ut nu för att de inte tjänar en imaginär summa som är baserad på någon annans lön. Det är inte ens deras branschlön. Någon typ av genomsnittslön för städare för att få lov att städa hade man nästan kunnat förstå, men att snittet ska vara baserat på alla andras jobb är jättemärkligt. Vad hände?