Fru talman! Det kan inte bli mer trovärdigt än att en person som på flera år inte har kommit in i arbete och knappt lärt sig språket får frågan: Trivs du verkligen i Sverige?

Det här är intressant, för jag kommer ihåg godhetssignalerandet för två tre veckor sedan när massor av högt uppsatta politiker, nästan alla med svensk etnisk bakgrund, satt med sina papper och sa: Nu har jag skrivit ett brev. Jag tackade nej till ett möte.

Sedan åker man ut till där man har växt upp och frågar föräldrar: Trivs ni i Sverige? Nej, säger de. Men vi har inte råd att återvända.

Det skadar inte att ställa frågan. Trivs du i Sverige? Är svaret ja, välkommen! Det här är de insatser vi sätter in. Men det finns väldigt många som inte trivs i Sverige. De kanske inte finner sig till rätta. Då ska de få möjligheten att återvända till sina hemländer. Det är frivilligt. Det kostar inget att ställa frågan. Svaret är antingen ja eller nej, och utifrån det kan Arbetsförmedlingen eller Sveriges kommuner gå vidare.

Det finns väldigt många invandrare i Sverige i dag som inte trivs här. Det är mörkt. Det är kallt. De kanske inte har lärt sig språket. De trivs inte här. Det är sanningen, Leila Ali Elmi! Du kan skratta åt det, men i stället för att skratta i kammaren kan vi åka ut tillsammans. Du kan välja ut de personer vi ska ställa frågan till. Jag lovar dig att det är fler än noll som kommer att svara: Om jag får en bra möjlighet att återvända, då kommer jag att göra det.