Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag kommer att behandla integrationsdelen i betänkandet.

När jag blev invald 2018 hade vi inte så här öppna debatter. I dag har vi det. Sverige har förändrats. Det är inte längre tabu att prata om vissa saker. Det problemet ledde till att Sverige ser ut så här i dag.

Jag är född 1988 och växte upp i Rinkeby och Hässelby. Från sina lärare, som var svenska – nu har vi också lärare med utländskt påbrå eller som är svenskfödda med utländska föräldrar – fick man då höra att det var rasistiskt att sjunga nationalsången. Och när vi tittade oss omkring var det ingen som såg ut som majoritetssamhället.

Det första vi fick lära oss var alltså att det här landet, som vi var födda i, som våra föräldrar kommit till eller som man kanske hade kommit till som ung, var ett rasistiskt land. Första signalen var: Okej, man gör skillnad på oss.

Jag ska inte säga namnet på min lärare, eftersom jag inte vill hänga ut någon. Men det var så vi växte upp i Smedshagsskolan. Där byggdes det också upp etniska grupperingar i klassrummet. Jag har armeniskt påbrå, men det fanns ingen annan armenier i klassen. Jag var helt själv. Sedan hittade jag en syriansk kompis. Han hade inte heller så många andra. Vi fann alltså varandra. Det var grupperingar från olika delar av världen. När det blev tjafs och bråk i skolan backades man helt enkelt upp av dem som man delade ursprung med.

Så såg det ut. Jag tror att många kan vittna om detta. Problemet är att de människorna sällan får frågan, och därför kan de inte svara på den.

När vi växte upp var det också väldigt lågt ställda krav. När vi började bryta på svenska, eftersom svenska inte var någons modersmål, tittade lärarna bara på oss och sa år efter år: ”Men det kommer att gå jättebra för dig.” Och nu frågar man sig varför vi har så stora segregations- och integrationsproblem.

Varenda gång får man höra att det saknas resurser till vård, skola och omsorg. Det är alltid resursbrist. I ett land där man betalar världens högsta skatter måste man fråga sig: Vad är problemet?

Problemet är de låga förväntningarnas rasism. Man har trott att varenda person som har ett annorlunda utseende än majoritetsbefolkningen är en person som är utsatt. Det är någon man ska ta hand om. Fel! Har man kunnat komma till Sverige från andra sidan världen kan man faktiskt ställas inför språkkrav och försörjningskrav. Man försörjer sig själv. Vill man ta hit sin familj förväntas man försörja den. Man gör inte skillnad på sin son och sin dotter. Båda får välja vilken utbildning de vill gå. Båda får välja vilken partner de vill gifta sig med.

I nästan 30 år har det förminskats här inne och sagts att om vi pratar om hedersförtryck och hedersrelaterat våld pekar vi ut varenda invandrare. Men det är ju invandrarna som utsätts för hedersvåld och hedersförtryck. Man påstår sig vara en röst för de mest utsatta, men man använder de mest utsatta för att driva sin politiska agenda.

Fru talman! De stora problem vi har i Sverige är kopplade till invandringen. Det är inte den enskilda invandraren som är problemet. Det är den stora invandringen som har kommit till Sverige. Låt oss bara titta på andelen arbetslösa – mer än hälften är utlandsfödda. Men hälften av den svenska befolkningen har inte utländskt påbrå.

Nu går regeringen fram med att om du ska bo i Sverige, då ska du lära dig språket. Lär du dig inte språket får du ingen ersättning. Ska du gå från tillfälligt till permanent uppehållstillstånd förväntas du också försörja dig själv. Så funkar det i resten av världen.

Jag lyssnade på det som sades här tidigare i debatten om att Sverige är så rasistiskt. Det är mycket diskriminering. Det hörde vi från Miljöpartiet. Då vill jag fråga Miljöpartiet: Om Sverige är så rasistiskt, varför vill så många människor från stora delar av världen söka sig till Sverige? Om Sverige är så rasistiskt, varför har man släppt in så mycket invandrare i Sverige? Om Sverige är så rasistiskt, varför gav man tillgång till det generösa svenska välfärdssystemet från dag ett?

Jag är genuint trött på att höra ledamöter i Sveriges riksdag måla upp en bild av att Sverige är ett rasistiskt land. Sverige är ett av de mest toleranta länderna. Det förväntas inte mycket av dig. Det som förväntas är att du lär dig språket, lever ett hederligt liv, sköter dig och respekterar de gemensamma värderingar vi har i Sverige och den kultur vi har i Sverige.

Jag kommer med en annan kultur, fru talman. Men i Sverige, ute på landsbygden, gillar man dansband. Det är en del av den svenska kulturen och den svenska traditionen. Jag säger inte att dansband är den musik jag föredrar, men den svänger ordentligt. Det insåg jag när min hustru sa: Kan du visa mig det riktiga Sverige? Hon gillar det. På den svenska kräftskivan är det alltid någon som får en karatefylla, men det är det som är det riktiga Sverige.

Det är inte svenskarna som ska ändra på sig. De människor som har kommit hit får ta med sig sin tro, sin kultur och sina värderingar men på ett villkor: att de respekterar den kultur och de värderingar vi har i Sverige. Svårare än så är det inte. Invandrare blir inte mer svenskar för att svenskar blir mindre stolta över att de är svenskar. För guds skull, hur ska invandraren då kunna veta vad som är svenskt och inte svenskt?

När man kommer till Sverige är syftet att man ska bo och leva här. Som min mor sa: Min son, du är född i Sverige. Hur mycket du än tror att du kommer att åka tillbaka dit där dina föräldrar kommer ifrån, glöm det! Lär dig språket, plugga, jobba! Du kommer att bo här. Du kommer att leva här. Du kommer att dö här.

Det är det som ska vara signalen. Det är dags att vi drar våra röda linjer.

Passar man in efter våra krav är man välkommen. Titta bara på de nya tech-miljardärerna! Många har utländskt klingande efternamn och utländskt påbrå. Idén att det inte går att göra en klassresa i Sverige är felaktig. I Sverige kan du nå din potential.

Men det ska också ställas krav från samhällets sida. Det ska vara tydligt från dag ett. Är det något vi svenskar har svårt med är det att vara tydliga. Det måste jag ge danskarna; danskarna är väldigt tydliga. Det är inte vi svenskar. Men nu går vi mot en ny tid: Lär dig språket, försörj dig själv och lev ett hederligt liv! Lever du inte ett hederligt liv blir du utvisad, men lever du ett hederligt liv är du välkommen till den svenska gemenskapen.

(Applåder)