Fru talman! Tyvärr valde riksdagen nyligen att bifalla regeringens och Sverigedemokraternas förslag till ramar för statens budget. Samtidigt avslogs vårt budgetförslag. Jag hänvisar därför till vårt särskilda yttrande där vi redogör för våra prioriteringar på detta område men också till vårt budgetförslag i sin helhet, då integrationspolitiken rimligtvis inte kan begränsas till endast detta utgiftsområde.

Fru talman! Sverige är på många sätt ett fantastiskt land med fantastiska människor. Det är vi som bor här oavsett om vi är födda här eller har kommit att kalla Sverige för hemma senare i livet som tillsammans bygger vårt land och vår samhällsgemenskap. I denna samhällsgemenskap ska alla kunna uppnå sin fulla potential, nå sina drömmars fulla längtan och göra sitt bästa för att dra sitt strå till stacken i samhällsbygget, och alla ska vara välkomna.

Tyvärr finns det stora utmaningar för vårt land och vår samhällsgemenskap. Vi ser hur polariseringen i samhället ökar när människor ställs mot varandra, hur misstron mellan olika grupper i samhället tilltar och hur de ekonomiska klyftorna fortsätter att öka från redan höga nivåer. Detta för med sig konsekvenser för ett samhälle som vårt och för människor i vårt land, särskilt för många av dem som inte hade Sverige som hemland vid sin födsel.

När människor känner att de inte är välkomna in i samhällsgemenskapen eller rent av inte får förutsättningarna att ta klivet in i densamma är det en enorm förlust för samhället i stort. Men framför allt är det en förlust för den enskilde individen och dennes barn som riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap.

Det här är ett problem som integrationspolitiken måste lösa, och eftersom det är ett problem som har skapats av politiska beslut, eller snarare brist på sådana, är det således också ett problem som kan lösas med politiska beslut. Men tyvärr ser vi på tok för lite av det just nu. I regeringens och Sverigedemokraternas budget ser vi nämligen alltför få initiativ som syftar till att få bukt med integrationsutmaningarna.

Regeringen och Sverigedemokraterna klarar inte av att ta ett samlat grepp om segregationen på bostadsmarknaden, och välfärden sätts fortsatt på svältkur när statsbidragen till kommunerna är för låga. Arbetsmarknadspolitiken är fortsatt bortprioriterad, och man väljer att lägga krutet på återvandring i stället för att fokusera på att bygga en samhällsgemenskap.

Fru talman! Vi socialdemokrater förstår givetvis att integrationsutmaningarna i vårt land är stora och kommer att ta tid att lösa, sannolikt flera mandatperioder. Men med en annan inriktning på politiken hade satsningarna för att bryta segregationen sett helt annorlunda ut, och inom ramen för integrationspolitiken hade vi kunnat göra helt annorlunda.

Det handlar inte minst om Sveriges utsatta områden. Vi socialdemokrater menar att samhället behöver kraftsamla för att nå målet om att Sverige inte ska ha några utsatta områden. Vår utgångspunkt är att alla bostadsområden i vårt land ska vara trygga platser att bo, leva och verka i. Ambitionen måste vara att bostadsområdena ska vara så trygga att människor både vill bo kvar och flytta dit.

För att kunna arbeta i denna riktning vill vi genomföra en så kallad Sverigeförhandling. I denna Sverigeförhandling ska avtal tecknas mellan staten och kommuner med utsatta områden, och ambitionen är att det ska genomföras långsiktiga insatser och investeringar i dessa områden. Konkret kan det handla om upprustning av befintligt bostadsbestånd, nybyggnation av radhus och småhus och andra viktiga satsningar.

För att bekämpa segregationen i dessa utsatta områden vill vi också avskaffa EBO-lagstiftningen. Vi socialdemokrater kommer alltid att avvisa alla förslag som leder till ojämn flyktingfördelning till kommunerna eftersom det riskerar att förvärra segregationen i landet.

Vidare ser vi behovet av en arbetsmarknadspolitik som faktiskt får in fler människor i arbete och sysselsättning. Att ha ett arbete är helt grundläggande för att bli en del av samhällsgemenskapen, för att trygga sin försörjning och för att känna att man bidrar till samhället.

För att få fler i arbete behöver vi en aktiv arbetsmarknadspolitik. Alla som kan arbeta ska arbeta, och de som inte har rätt kompetens för att kunna ta ett jobb ska rustas och få det stöd som behövs för att kunna ta det.

Vi kan i dag se hur många människor, inte minst i våra utsatta områden, står långt från arbetsmarknaden och är sysselsatta i lägre utsträckning än befolkningen i övrigt. Den som saknar nödvändig utbildning eller pratar otillräcklig svenska ska ta del av de stöd som erbjuds, och de olika ersättningar som kopplas till dessa insatser ska som huvudregel vara villkorade med aktivt deltagande.

Fru talman! Utrikes födda kvinnor är en grupp som behöver prioriteras. En viktig insats för denna grupp var de så kallade extratjänsterna, som tyvärr har avskaffats. Genom detta stöd fick kommuner och regioner möjlighet att till en förhållandevis låg kostnad anställa en person som stått långt från arbetsmarknaden. För den enskilde innebar det meningsfull sysselsättning och praktisk arbetslivserfarenhet. Det var helt enkelt ett tecken på en fungerande integrationspolitik.

Ytterligare ett viktigt sätt att ta sig an segregationen är att arbeta med att stoppa diskrimineringen. När människor som bara vill göra rätt för sig möts av strukturella hinder bara för att man har en viss hudfärg eller ett efternamn som inte klingar typiskt svenskt är det inte konstigt att man kan känna sig nedslagen och inte blir motiverad att delta i samhället.

Diskrimineringen av människor, oavsett anledning, begränsar människors möjligheter att utvecklas och bidra. Då detta är något som begränsar vårt samhälles möjligheter att hålla ihop är det något vi måste bekämpa med samhällets fulla kraft.

Fru talman! Vi står inför en avgörande tid på många sätt. Det är en tid då segregationen i vårt land fortsätter att fördjupas, en tid då misstro och polarisering dominerar samhället och det politiska samtalet och en tid då den ekonomiska ojämlikheten fortsätter att skena. Det här är en tid som kräver politisk handlingskraft, att man kavlar upp ärmarna för att på allvar göra upp med de problem vi ser i vårt samhälle, inklusive integrationsutmaningarna.

I det läget står vi inför ett antal helt centrala politiska val. Det handlar om att välja mellan att se människor som en börda eller som en tillgång, mellan att se människors brister eller möjligheter att bidra och mellan att bygga ett samhälle baserat på splittring eller på sammanhållning.

Fru talman! För oss socialdemokrater är dessa val helt självklara. Vi ser människor som en tillgång, vi ser människors möjlighet att bidra och vi vill bygga ett samhälle baserat på sammanhållning, inte på splittring. Det är nämligen bara så vi kan bygga Sverige starkare inför framtiden.

(Applåder)