Fru talman! Jag funderar lite över var jag ska börja. Men jag vill ändå inleda med att tacka ledamoten för ett synnerligen engagerat anförande.

Ledamoten inledde sitt anförande med att säga att hon i integrationsdebatten inte tänkte debattera integration utan lyfta fram andra frågor. Diskriminering sa hon att hon skulle lyfta fram, och det är absolut en viktig fråga som faller inom det här betänkandet. Men att helt avstå från att beröra integrationen tycker jag ändå är lite allvarligt.

Nästkommande minuter lade ledamoten på att beskriva hur hemskt det är att bli utsatt på grund av sin politiska tillhörighet. Givetvis ska ingen av oss anfallas eller utsättas för hat eller hot på grund av vår politiska tillhörighet. Men jag vill ändå notera att ledamoten använde väldigt mycket tid i sitt anförande till annat än att diskutera de politiska sakfrågorna. Jag tänkte försöka ta oss tillbaka till de politiska sakfrågorna.

Enligt min mening nämnde ledamoten inte en enda konkret åtgärd för att få bukt med integrationsproblematiken och segregationen i vårt land. Eftersom ledamoten, som hon själv också sa, är företrädare i Sveriges riksdag för det största partiet i regeringsunderlaget är hon även rimligtvis ansvarig för all förd politik som regeringen trycker igenom Sveriges riksdag. Jag vill fråga ledamoten vilka faktiska åtgärder som Sverigedemokraterna har fått igenom i den här budgeten och hur de ska förbättra integrationen och sammanhållningen i vårt land.

Jag vill också fråga ledamoten – för att hålla oss till de faktiska sakfrågorna – om ledamoten är nöjd med de fullkomligt bristande satsningarna på arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och bostadspolitiken.