Fru talman! Det talades väldigt vitt och brett i inledningen av integrationsdebatten här. Jag beklagar det politiska trauma som ledamoten ger uttryck för och hoppas att det ändå är okej att jag ställer en fråga om sakpolitiken.

I det första integrationspolitiska delmålet vill ledamoten att fler ska arbeta och försörja sig. Nu har ju Sverigedemokraterna budgetförhandlat år efter år under den här mandatperioden, och under den tiden har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige. Vi har också fått försämringar i akassan och aktivitetsstödet och inga andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än att man har bytt arbetsmarknadsminister ungefär en gång om året. Det blev alltså inga fler jobb, bara pressade hushåll och tomma plånböcker.

Därför är frågan: När ni nu ändå har budgetförhandlat, Ann-Christine Frohm, varför har ni år efter år inte prioriterat arbetsmarknadspolitiken under rekordhög arbetslöshet? Och varför har ni gått fram med försämringar av akassan och aktivitetsstödet?