Fru talman! Internationellt bistånd är ett av de politikområden som väcker starka känslor, och det är kanske inte så konstigt. Det handlar om människor i extrem utsatthet och människor som lever i länder som i ärlighetens namn inte fungerar särskilt väl. Och det handlar om mycket pengar. Sveriges bistånd för 2026 uppgår till 53 miljarder, varav drygt 43 miljarder fördelas inom ramen för det utgiftsområde vi behandlar i dag.

Fru talman! Ett fungerande bistånd räddar liv, ger barn en framtid och skapar stabilitet där kaos annars riskerar att breda ut sig. Men när biståndet inte fungerar, när pengarna inte når fram, när insatserna saknar tydliga mål eller uppföljning, skadas inte bara resultaten utan också förtroendet för biståndet. Ett skadat förtroende är just vad många svenska väljare har fått för biståndet. Därför har det varit viktigt för Sverigedemokraterna och regeringen att reformera det svenska biståndet. Vi har lagt grunderna, och förändringsarbetet pågår fortfarande.

Fru talman! För att biståndet ska kunna försvaras politiskt, moraliskt och ekonomiskt krävs ordning och reda. Varje biståndskrona ska vara motiverad, varje insats ska ha tydliga mål och varje samarbetspartner ska granskas. Vi ska ha fokus på resultat, effektivitet och transparens.

Fru talman! I situationer som när krig bryter ut, när naturkatastrofer slår till och när sjukdomar, hunger och vattenbrist hotar människors överlevnad är det humanitära biståndet extra viktigt. Men bistånd kan inte, och ska inte, stanna vid att bara släcka bränder. Om vi menar allvar med fattigdomsbekämpning måste biståndet också bygga samhällen, stärka institutioner och skapa förutsättningar för egen försörjning. Här är till exempel handel och utbildning centralt.

Ja, det är sant, handel är en stor del av Sveriges biståndsprioriteringar. Detta kritiseras ofta av oppositionen. Men vi vet att svenska företag har stor kompetens, och just handelssamarbeten efterfrågas av många länder.

Utbildning är viktigt för barn men även för vuxna, för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet. När barnen får gå i skolan ökar inte bara deras framtidsutsikter, utan hela samhällen förändras. Många barn växer upp i konflikter som de inte har valt, i fattigdom som de inte kan påverka och i samhällen där de saknar både skydd och chans att forma sin egen framtid.

När svenskt bistånd når barn gör det därför en oerhört stor skillnad. Vaccinationer räddar liv, och näringsprogram hindrar att undernäring blir permanent. Trygga skolmiljöer innebär att flickor och pojkar får lära sig, utvecklas och våga drömma, och de minskar risken för tonårsgraviditeter eller bortgifte.

Det här är inte bara fråga om sociala insatser, utan det är fråga om säkerhetspolitiska investeringar. Barn som får utbildning står mindre risk att rekryteras av extremistgrupper. Barn som får trygghet och stabilitet växer upp till vuxna som kan bidra till fred, demokrati och fungerande samhällen.

Fru talman! Det internationella biståndet måste också förstås i ett större sammanhang. Världen är i dag mer osäker än på länge. Konflikter, geopolitisk rivalitet och instabilitet påverkar oss alla. Bistånd som bidrar till stabilitet är därför inte bara fråga om solidaritet, utan det är fråga om förebyggande politik. Stabila samhällen minskar risken för väpnade konflikter, minskar utrymmet för extremistiska rörelser och minskar trycket på irreguljär migration.

Fru talman! Jag vill också nämna Ukraina, som just nu är vår främsta utrikespolitiska prioritering och vår största mottagare av svenskt bistånd. Stöd till Ukraina är inte bara en fråga om humanitär hjälp, utan det handlar också om återuppbyggnad, minröjning, fungerande energisystem och institutioner som klarar att bära landet efter kriget.

Sveriges bistånd till Ukraina och vårt närområde är därför en del av vår säkerhetspolitiska helhet. Att investera i stabilitet där är att investera i trygghet här.

Fru talman! Sverige kan inte göra allt överallt. Målen inom svenskt bistånd har varit alldeles för spretiga. Sida hade över 400 mål att arbeta efter. Bistånd som redan är komplext tjänar inte på att ha så många mål. Detta är något vi måste minska. Ett starkt bistånd kräver prioriteringar: geografiskt, tematiskt och i valet av samarbetspartner. Vi måste uppnå effektivitet och korta leden eftersom det vid varje mellanhand försvinner resurser som skulle komma mottagaren till gagn.