Fru talman! Skälet till att vi går fram med en förändring inom personlig assistans är att vi har fått flera rapporter som pekar på ett väldigt allvarligt fusk och missbruk inom systemet. Det är allvarligt, och vi tycker att det är rimligt att agera på det. Flera myndigheter har dessutom pekat på att det finns ett systematiskt fusk med väldigt allvarliga kopplingar till, som jag nämnde, till och med extremism.

Det ska inte beskrivas som att vi inte tycker att det är viktigt att vi får rätt personer att ta de här jobben, för vi tycker att det är viktigt. Jag blir väldigt beklämd när jag hör Nils Seye Larsens beskrivning att det inte är någon som söker jobben. Om det är 500 000 människor som går arbetslösa i Sverige i dag men ändå ingen som söker jobben är det något som säger mig att det är där vi borde lägga fokus.

Är man arbetslös måste man ta de jobb som faktiskt finns. Då måste vi se till att göra det mer lönsamt att arbeta. Vi måste se till att det blir mindre lönsamt att gå på bidrag. Vi måste nog också öka förväntningarna på människor att ta de jobb som finns.

Här tycker vi olika. Miljöpartiet vill ju snarare höja a-kassan och göra det mindre lönsamt att arbeta och mer lönsamt att gå på bidrag. Jag ser inte hur det kommer att lösa problemen. Det är också en politisk skillnad mellan oss.

Jag tror också att man kanske måste jobba med sin attraktivitet som stad och kommun för att få människor att flytta dit. Umeå borde ha väldigt goda förutsättningar, men det kanske krävs att man jobbar mer med näringslivsutveckling och visar varför man ska flytta till just Umeå och inte till andra städer. Där finns det också ett ansvar från kommunpolitikens sida.

Avslutningsvis vill jag också påpeka att de regler för arbetskraftsinvandring vi har i dag även fortsättningsvis möjliggör rekrytering från hela EU. Där bor det i dag 450 miljoner människor.

Tack, Nils Seye Larsen, för den här viktiga interpellationsdebatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.