Fru talman! Jag ska återkomma till ämnet fusk sedan. Jag börjar med någonting som jag ofta möts av och som jag tycker aktualiseras här, nämligen frågan hur vi kan ha hög arbetslöshet i Sverige och samtidigt brist på personliga assistenter. Fler borde kunna ta det jobbet.

Går det bra att jag använder migrationsministern som pedagogiskt exempel? Om migrationsministern skulle bli arbetslös efter valet, skulle ministern då kunna tänka sig att flytta till Umeå för att arbeta för mig som personlig assistent? Jag kan inte erbjuda samma lön som ministern har nu – väldigt långt därifrån. Det är trots allt ett låglöneyrke.

Det hade nog varit svårt för ministern, eller för vilken familjefar eller familjemor som helst att förklara för sin familj varför de måste riva upp sitt liv i Stockholm, Malmö, Göteborg eller någon annanstans för att flytta till norra Sverige för att en av föräldrarna har fått ett låglönejobb som långtifrån kan försörja familjen.

Det här är en del av förklaringen till hur vi kan ha en generell arbetslöshet i Sverige och samtidigt en brist på arbetskraft inom vissa yrken och i vissa regioner.

Även om ministern skulle söka arbete som personlig assistent hos mig är jag inte säker på att jag skulle anställa ministern, och det har ingenting med våra ideologiska skiljaktigheter att göra. Jag vet bara inte om ministern är rent lämpad. Jag vill inte att vem som helst som står till arbetsmarknadens förfogande ska jobba som personlig assistent hos mig. Jag vill ha någon som är rätt lämpad, som har de personliga egenskaperna att kunna göra ett bra arbete som assistent. Assistenten är helt avgörande för mig i mitt liv, i min vardag, för min hälsa och för min förmåga att kunna arbeta och verka.

Även om utbildningskraven inte är höga för att arbeta hos just mig är de personliga egenskaperna helt avgörande. Långtifrån alla har det som krävs. Jag är full av beundran för alla dem som har förmågan att jobba som personlig assistent hos mig dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad. Med kort förvarning är de redo att avbryta sina planer och hoppa in när brukaren plötsligt står utan assistent, oavsett när på dygnet det sker.

Det finns brukare hos vilka arbetet kan vara väldigt utmanande och krävande. Därför skäms jag för de väldigt dåliga anställnings- och lönevillkoren vi kan erbjuda till assistenter, men det är en annan debatt. Men min poäng är att det just är kombinationen av dåliga arbetsvillkor, strukturella problem på arbetsmarknaden och lämplighet att kunna jobba inom vård och omsorg som gör att vi har en brist på arbetskraft inom vård och omsorg och personlig assistans. Det gäller i synnerhet i de nordliga regionerna, som i Västerbotten där jag bor.

Varför pekas personlig assistans ut särskilt i betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring, som ministern nämnde? Svaret är enkelt. Det står tydligt i utredningen att det är för att regeringen i sitt tilläggsdirektiv till utredningen särskilt gav den i uppdrag att peka ut just personliga assistans. Utredningen har gjort det regeringen bad om.

Det finns dock många andra yrken som har pekats ut men som man inte agerat på. Det är dessutom inte en stor andel vi talar om. Det handlar om 232 beviljade arbetstillstånd inom personlig assistans, och det finns 68 000 personliga assistenter i Sverige. Men var och en av dem kan vara helt avgörande för brukaren, som annars står utan en värdefull assistent.

Det är därför jag vädjar. Varför måste vi stänga denna dörr? Kan vi inte jobba på ett annat sätt för att ta itu med fusket bland assistansanordnarna?