Fru talman! Det är mycket intressant att lyssna på ledamöterna från Socialdemokraterna. Vi får höra deras stora engagemang i fråga om en reform som har blivit så otroligt viktig för Socialdemokraterna att de inte har brytt sig om att över huvud taget finansiera den i sitt budgetförslag vare sig nu eller under de åtta år de hade på sig att göra något åt saken. De valde att inte göra något.

Kanske beror det på att den förra regeringen tittade på hur det fungerar i Norge, som inte har något karensavdrag. Ledamoten Olle Thorell, som tycks ha försvunnit från kammaren, lyfte fram just Norge som ett gott exempel på hur det skulle kunna fungera om man avskaffade karensavdraget.

Låt mig då påminna kammaren om att norrmännen är världens friskaste folk med västvärldens högsta sjukskrivningstal. Företag i samma bransch som har verksamhet både i Sverige och i Norge har högre sjukfrånvaro på sina norska arbetsplatser än på sina svenska trots att man utför exakt samma arbete. Det gäller både inom kontaktyrken och inom tjänstemannayrken.

Lägg därtill, fru talman, att de svenskar – och de är ganska många – som har jobbat i Sverige men sedan flyttar till Norge för att arbeta får lika hög sjukfrånvaro som de norska arbetarna. Det är alltså inte något som finns i luften i Norge, fru talman, som gör att man blir sjukare, utan norrmännen är världens friskaste befolkning. Det är helt enkelt socialförsäkringssystemet som gör det.

Detta säger inte bara jag som minister i Sveriges regering, utan det säger också NAV, den norska motsvarigheten till Försäkringskassan.

För att värna arbetslinjen, välfärden och kollegorna som arbetar hårt inom välfärden är det viktigt att man gör rätt saker. Låt mig återkomma till den viktigaste frågan och anledningen till att vi ifrågasätter detta. Vi ifrågasätter inte debatten, för den är viktig för att den svenska befolkningen ska få veta hur det blir och vilka skillnader som finns inom svensk politik. Men det är, återigen, djupt oseriöst när Socialdemokraterna nu trummar fram att de vill avskaffa karensavdraget när de inte lägger en enda krona.

Vi kan bråka om vilken beräkning som gäller, men låt oss hålla oss till er egen partiledare. Magdalena Andersson säger att det här kommer att kosta minst 5 miljarder kronor men har noll kronor budgeterat i sin egen budget. Då är min fråga väldigt tydlig: Vem ska betala? Är det hårt arbetande människor som ska betala det i sitt löneutrymme med lägre löner? Är det hårt arbetande människor som kommer att få betala det genom höjda skatter, som vanligt? Eller är det hårt arbetande människor inom välfärden som kommer att få betala det genom ökad stress och press när sjuklönekostnaderna ökar för kommun och region eller, för den delen, när kollegorna inte kommer till jobbet? De kommer att behöva jobba dubbelt upp när det blir som i Norge och sjuklönekostnaderna och den korta sjukfrånvaron ökar.

Det är inte något jag vill se, och just därför är det så viktigt att poängtera det Caroline Högström lyfter fram: Den här regeringen jobbar på ett helt annat sätt.

För det första finansierar vi våra reformer, som vi tycker är viktiga, och för det andra går vi fram med en rad olika åtgärder för att både stärka arbetsmiljön och möjliggöra en bättre och snabbare återgång till arbete. Det handlar också om att jobba preventivt för att förhindra sjukdom.

Om man är sjuk ska man vara sjukskriven. Det gäller alldeles oavsett vilket yrke man har.

(Applåder)