Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ministern ägnar ett helt inlägg åt att recensera oppositionens politik utan att med ett enda ord nämna hur ministern, regeringen och Sverigedemokraterna ska öka jämlikheten på arbetsmarknaden.

När jag hör statsrådets svar slås jag av hur mycket det handlar om beteendeeffekter och hur lite det handlar om de människor som drabbas av denna klasslagstiftning. Verkligheten är inte en departementsrapport, utan verkligheten är snickaren som står i blåsten med värk i kroppen, rörmokaren som kryper under diskbänkar, djurskötaren som tar morgonpasset, busschauffören, polisen, undersköterskan, läraren och lastbilsföraren – människor som håller samhället igång. Det är i dessa yrken, där man alltid måste vara på plats, man drabbas hårdast av karensavdraget.

Fru talman! Det är inte svårt att se vilka som bär riskerna här; det är bara svårt om man inte vill se. Arbetsmarknaden är delad. Vissa kan jobba hemifrån, och andra kan inte det. En modern arbetslinje kan inte vara byggd så att halva arbetsmarknaden slipper kostnaden för att bli sjuk medan andra får ta hela smällen.

Det låter på ministern som att hela Sverige stannar om vi tar bort karensavdraget, för då stannar alla hemma. Vad är det för människosyn? Vi vill öka jämlikheten på arbetsmarknaden på riktigt. Men Sverigedemokraterna och regeringen har ingen arbetsmarknadspolitik över huvud taget, och det visar även denna debatt.

Tack för debatten!