Fru talman! I dag är det budgetdebatt om utgiftsområde 23. Eftersom Miljöpartiet vill se ett anslag som går utöver budgetramen kan jag inte reservera mig mot regeringens förslag. I stället lämnar vi ett särskilt yttrande där vi framför vad vi tycker och hur vi ser på detta. Jag ska göra några nedslag i vad vi vill på det här området.

Jordbruk, skogsbruk, vattenbruk och fiske är grunden för alltihop. Det ger oss mat, energi och livskvalitet – en ren natur. De gröna näringarna är en central del av samhällsekonomin. De är avgörande för en levande landsbygd och för att vi ska få mat och andra saker in till städerna. Det är de som håller igång både Sverige och världen.

Samtidigt brådskar det med en omställning. Vi vet att världen har feber. Vi behöver få ned utsläppen. Vi behöver göra en omställning och se till att den inte sker på bekostnad av miljömålen. Det måste vara ekosystemens livskraft som sätter ramarna för politiken.

Det behövs ett utvidgat synsätt på vad mark ska producera per hektar, utöver livsmedel. Olika ekosystemtjänster som rent vatten, bördiga jordar och biologisk mångfald måste räknas in. I vår budgetmotion har vi flera förslag på stödåtgärder och satsningar som måste genomföras för att komma närmare detta.

En stor del av utgiftsområdet gäller skogsbruk. Det behövs en omställning till ett mer naturnära, hyggesfritt skogsbruk där skogen kan brukas samtidigt som de andra värdena bevaras. Det finns stora problem med det skogsbruk som bedrivits under nästan 100 år i Sverige. Det var state of the art på sin tid. Nu vet vi bättre och kan bättre, men det tar tid att ställa om system där man har jobbat på ett visst sätt i nästan ett sekel. Det behövs därför reformer och omställningsstöd för att vi ska kunna bruka skogen samtidigt som vi bevarar de andra värdena.

Vi ser att det behöver införas ett bonus malus-system, ett ganska tråkigt och akademiskt ord. Därigenom skulle man kunna få in en avgift på de större kalhyggena för de klimatutsläpp som de orsakar i närtid. Pengarna skulle i stället gå tillbaka till att genomföra en omställning för de skogsägare som vill jobba på naturnära sätt. Vi switchar helt enkelt om alltihop.

Avgiften skulle inte gälla de allra minsta kalhyggena, vilket gör att den inte drabbar de allra flesta privata ägare. Medelhygget i Sverige är mellan två och tre hektar, beroende på var i Sverige man befinner sig. Ofta är dessa motorn i ett familjeföretag. Men nu pratar vi om de som är större. I mitt tycke finns skräckexempel på tio hektar stora hyggen. För dem ska det finnas en avgift som kan gå tillbaka så att vi kan få tillbaka ett annat skogsbruk.

För att man ska kunna bruka skogen på andra sätt behövs också ett stöd under tiden man gör en omställning. Vi vill se ett omställningsstöd för hyggesfria skogsbruksmetoder. Egentligen ska man nog kalla dem naturnära skogsbruksmetoder, eftersom ”hyggesfritt” har fått en klang som syftar på ett sätt. Men eftersom skogarna är olika behövs olika metoder på olika ställen och beroende på skogens ålder.

Vi tycker också att man behöver hjälpa skogsägare vid exempelvis generationsskiften. Nedtagning av skog är ofta det som finansierar det hela när man tar över och köper ut sina syskon. Vi vill ha ett lånesystem som innebär att man förmånligt kan låna till detta så att man inte behöver ta ned allting på en gång. I stället kan man få till en omställning så att vi får generationsskiften och fortfarande kan göra det på ett bra sätt. Många står annars utan andra alternativ.

Vi ser att många skogsägare vill ställa om sitt skogsbruk, men man har inte kunskapen och det finns ingen hjälp att få. Vi vill därför ha en kompetensutvecklingscheck, som entreprenörer skulle kunna söka för att tillskansa sig kunskap som de sedan kan erbjuda skogsägare. Jag har själv haft problem med att hitta entreprenörer som kan avverka i min skog på det sätt som jag skulle vilja.

Det här är något om hur vi ser på skogen och som vi har med i vår budgetmotion.

Vi har också andra skrivningar om skogen som värde. De som vill bevara sin skog och inte har löst in den har inte fått pengar för den. Det måste finnas pengar. Skogsägare ska inte behöva vänta i åratal för att pengarna i statens budgeten har tagit slut, även om det i det här fallet har skickats vidare till Skogsstyrelsen. Det måste finnas medel så att man får pengar när man inte avverkar utan vill lösa in sin skog. Annars hamnar man i limbo, vilket urholkar systemet och förtroendet för de lagar och regler vi har. Det här måste lösas.

Fru talman! Det blir väldigt mycket skog här. Under veckan har vi i tidningarna kunnat läsa om ökad ekofobi. Det skulle man kunna skratta åt. Men forskning – jag tror att den var gjord vid Lunds universitet – har visat att många i dag känner avsky för naturen och inte vill vara i naturen. Det låter lite tokigt, men jag tror också att det är ett problem. Om man inte vågar vara ute i naturen och vet hur det ser ut där har man heller inte någon känsla för vad man ska bevara eller hur man ska bruka den.

En orsak till det är att vi bor längre och längre ifrån naturen. Många har inte kunskap och självförtroende nog att gå ut i naturen. Ett sätt att råda bot på det är att den tätortsnära naturen finns kvar och är tillgänglig. Vi vet ju att skogens sociala värden är väldigt viktiga. Därför har vi en satsning på bevarande av tätortsnära skog och att man ska tillgängliggöra dessa områden mer för alla. Jag tror att detta skulle kunna vara en del av många för att råda bot på ekofobin, som jag hoppas att vi kan få bukt med.

Fru talman! Jag ser att min talartid rinner iväg. Vi har förstås också satsningar på jordbruket och andra delar. En sak som jag vill ta upp innan jag avslutar är one-stop shop.

Något man alltid får höra om när man träffar lantbrukare är regelkrånglet. De vill ha regelförenklingar, för det är så jobbigt med alla papper. Med större gårdar och mer ansvar blir det också mer att hålla reda på. Man ska givetvis inte ha regler för reglernas skull. De som inte behövs ska bort. Men de som finns måste de förhålla sig till och få hjälp med.

I dag har en lantbrukare ofta elva till tolv olika myndighetskontakter. Vi vill se en one-stop shop där man som lantbruksföretagare bara behöver ringa ett samtal och ha en kontakt för att få hjälp med allt detta. Personen på andra sidan luren ska kunna guida och hjälpa en i det här.

Detta förslag finns med i vår motion, och vi har också anslagit pengar för att man ska kunna påbörja arbetet liksom andra delar för att starta generationsskiften. Det är sådant som behövs för att dessa näringar ska gå bra.

(Applåder)