Fru talman! Jag tänkte både fatta mig kort och tala snabbt. Det här är ju ett område där man skulle kunna prata om vargen, artskyddet, skogen och behovet av ökad livsmedelsförsörjning och de viktiga utbildningssatsningar som nu görs inom den gröna sektorn. Det finns med i utgiftsområde 23. Men jag tänkte fokusera på den ur min synvinkel allra viktigaste satsningen i den här delen av regeringens budget, och det är djurvälfärdsersättningen för mjölkkor på bete.

Fru talman! När beteskravet infördes 1988 förändrades livet för de svenska mjölkkorna drastiskt. Plötsligt fick alla mjölkkor tillgång till grönbete minst sex timmar per dag under sommaren. Mular skapta för att beta får numera göra just det.

Det var en viktig reform då. Den är fortfarande viktig i dag. Beteskravet är viktigt för kornas välmående, för den biologiska mångfalden och för konsumenterna.

Därför har Liberalerna tydligt sagt nej till att gå vidare med det förslag om slopat beteskrav som presenterades i Elisabeth Nilssons utredning om stärkt konkurrenskraft för ett och ett halvt år sedan.

De som vill se ett slopat beteskrav menar att nuvarande ordning kommer att leda till att det till slut inte kommer att finnas några svenska kor och att vi då inte kommer att ha några svenska mejeriprodukter kvar att välja i kyldisken. De hävdar att beteskravet är en tydlig konkurrensnackdel för svenska bönder på den internationella marknaden.

Vi liberaler menar tvärtom att om vi hade tagit bort beteskravet skulle vi ha försämrat den svenska konkurrenskraften för de här varorna. Att som konsument veta att vi har en hög nivå av djurvälfärd i Sverige är ett av de starkaste skälen till att välja just svenskt. Samtidigt kan man inte bortse från att beteskravet medför merkostnader för svenska lantbrukare.

Fru talman! Liberalerna har i decennier drivit politik både för ett starkt djurskydd och för sjysta konkurrensvillkor. Vi är väldigt stolta över att beteskravet blir kvar och att vi har hittat en lösning där mjölkbönderna snart kommer att få kompensation för detta.

Kornas utevistelse är lagstadgad just för att vi måste sätta en lägstanivå för hur boskapsdjur i Sverige lever sina liv, och vi kan bara garantera att mjölkkorna får utlopp för sina naturliga beteenden genom att behålla beteskravet. Det är en anständighet som vi är skyldiga djuren.

Det svenska djurskyddet ger också produkterna en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför absolut högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan har varit vem som ska bära den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrenter i andra länder. Vi har därför länge verkat för att skärpa EU:s djurskyddslagstiftning så att lägstanivån inom den gemensamma inre marknaden blir mer lik den svenska. Detta är ett långsiktigt och i många delar svårt arbete.

Fru talman! Vad gäller kornas rätt att beta har EU-regelverket hittills förbjudit Sverige att kompensera jordbruket för ökade kostnader. Där tvingades vi välja mellan kornas rätt till utevistelse och jordbrukets kostnadsbild. Vi valde djuren, eftersom det är så viktigt att de får fortsätta gå ut.

Inom regeringssamarbetet har det funnits olika åsikter i frågan. Vi står delvis lite på olika plats. Vi är dock konstruktiva och har nu hittat en lösning, och det är jag väldigt glad för. Tack vare det intensiva påverkansarbete gentemot EU-kommissionen som den svenska regeringen med flera har bedrivit kommer nu svenska bönder att kunna kompenseras. Det formella beslutet på EU-nivå fattas först under nästa år, men redan i budgetpropositionen för 2026 ingår ett viktigt stöd till betande kor.

Svenska kor ska alltså även fortsättningsvis få beta utomhus, och nu kan vi även kompensera bönderna för den kostnaden. Detta är viktigt, för när vi människor tar oss rätten att föda upp djur tar vi också på oss ett stort ansvar. Lagstiftningen måste garantera att djuren har ett riktigt gott liv. Beteslagstiftningen gör det, och nu kompenserar vi lantbruket för de ökade kostnaderna.

Detta är en stor seger för oss liberaler. Vi har arbetat länge och hårt för denna fråga i vårt regeringssamarbete och är väldigt nöjda med och tacksamma över de konstruktiva diskussioner som har förts. Den största segern kan dock utropas av korna, som fortsatt får komma ut på grönbete.

(forts. § 8)