Fru talman! Jag delar absolut ministerns syn när det gäller att sfi behöver reformeras. Som jag sa i talarstolen: Jag tycker att sfi ska kopplas till ett jobb. Om du vill och har möjlighet att jobba inom hotell- och restaurangbranschen, se till att skaffa dig svenskan så att du klarar det jobbet, kommer ut och får bada i svenskan, som ministern säger, varje dag. Då kommer kanske det andra av sig självt.

Men det jag är ute efter är de mer strukturella orättvisorna och de strukturella hinder som faktiskt finns här. Det låga arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda kvinnor är ingen naturlag. Många kommer från en kultur som redan är mycket ojämställd, och det upprätthålls i Sverige av de system vi har och den politik som vi för.

Återigen: Vi har redan i dag en extremt uppdelad arbetsmarknad i Sverige. Det är ingenting som vi ska eftersträva. Men jag tänker på om kvinnor ändå söker sig dit där kvinnor arbetar. Om jag har förstått det rätt är det så här: När man ska gå en utbildning i dag inom till exempel vård och omsorg eller läsa till undersköterska får man söka CSN-stöd. Men när det gäller mansdominerade yrken – ministern nämnde truckförare eller vad det var – ingår det i arbetsmarknadsutbildningar. Det är alltså en fördel ekonomiskt. Så kan vi inte ha det.

I rapporten från Sveriges Kvinnoorganisationer finns det många förslag. Jag kan nämna en del, som ministern gärna får kommentera. Sveriges Kvinnoorganisationer föreslår en integrationsbonus. Kan man ha en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen kanske man kan ha en jämställdhetsintegrationsbonus. Eller man kanske rent av kan ha kompensatoriska åtgärder tills gapet stängs, alltså större subventioner för kvinnor för att få kvinnor i arbetsmarknadspolitiska program. Eller man kan helt enkelt sätta skarpa mål, som också kommissionen föreslog för ett antal år sedan. 50 procent av arbetsmarknadsmedlen ska då gå till kvinnor och 50 procent ska gå till män. Det är ett uppdrag som Arbetsförmedlingen har att hantera.