Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en väldigt angelägen fråga! Den gäller situationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden.

Man måste ha två tankar i huvudet samtidigt här.

Vi har många utrikes födda som arbetar. Det får vi inte glömma bort att påminna om. Men när vi pratar om den här frågan gör vi det ofta utifrån, så att säga, arbetslöshets- och utanförskapsperspektivet. Då är bilden mörk och tydlig. Det är utrikes födda som är den stora gruppen arbetslösa. Lejonparten av dem är långtidsarbetslösa, och kvinnorna i den gruppen är särskilt utsatta.

Man måste jobba enligt den plan regeringen har. Vi måste säkerställa att det finns utbildningar som leder till jobb. Språkkunskaperna är helt centrala. Att bli busschaufför tar 20 veckor. Du behöver inte ha en gymnasieexamen, men du måste kunna en del svenska.

Sfi, som har nämnts här tidigare, är på många sätt en katastrof. Bara för några veckor sedan träffade jag individer som har läst sfi på nivå C och som knappt kunde berätta om sin familjesituation, vad de hette, var de bodde och vad de hade haft för yrken tidigare. Så kan vi inte ha det.

Ett problem, inte minst med språkutbildningarna, handlar om de volymer av asylinvandrare som har kommit till Sverige. Med de volymerna är det så att när du går en sfi-utbildning och ska lära dig svenska möter du svenskan bara i lektionssalen.

Vi vet alla hur det är att lära sig ett språk. Alla som har försökt lära sig tyska på högstadiet vet att om man inte lyssnar på tyska hela tiden kommer man inte snabbt framåt. Problemet är att människor inte språkbadar i svenska språket. Där har vi jättemycket att göra.