Fru talman! Eftersom riksdagen redan har fattat beslut om budgetramarna, med ett annat innehåll än Centerpartiet önskar, avstår jag från beslut vad gäller det här utgiftsområdet. Jag kommer i stället att prata om vad vi hade velat att pengarna skulle gå till och satsas på. Det verkar vara bra, för med tanke på inledningen av den här debatten har Centerpartiet en betydande roll i svensk politik – det fick vi ju höra. Det är bra att fler än vi själva tycker det. Här kommer därför en liten varudeklaration från Centerpartiet.

Sverige behöver fortsatta reformer på arbetsmarknaden för att vi ska stå bättre rustade i framtiden. Inte minst behövs reformer för att minska tudelningen på arbetsmarknaden, för trots ett i grunden gott utgångsläge har Sverige ett av västvärldens allra högsta arbetslöshetstal. Närmare 356 000 människor är öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. Vi har en svag tillväxt och ett fallande nyföretagande. Därutöver har Sverige gått från att vara ett klimatföredöme till att bli ett land som står för kraftigt höjda utsläpp.

Fru talman! Vad vi behöver är en politik som på allvar tar tag i de här problemen och inger lite framtidstro igen. Det är något som saknas i Sverige, framför allt bland våra ungdomar. I Centerpartiets budgetförslag läggs fokus på tre områden: jobben, klimatet och landsbygden.

Vi har under en längre tid utvecklat oacceptabla geografiska orättvisor. Det handlar om skillnader i skolresultat och, hör och häpna, dödlighet i behandlingsbara sjukdomar. Hur kan det vara så att medellivslängden är lägre på landsbygden än i våra större städer? Det är helt orimligt.

Vi måste investera i välfärden. Det gör vi genom att skapa fler jobb och underlätta för våra företag. För att lyckas med att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet måste dörren till svensk arbetsmarknad öppnas på vid gavel. Arbetslöshet är tärande för den enskilde. Det bidrar också till stora kostnader för samhället och är ett slöseri med vårt humankapital.

Centerpartiet har varit drivande i införandet av historiska reformer på arbetsmarknaden med en modern arbetsrätt, matchning och mottagande av nyanlända. Vi tycker tyvärr att det går åt fel håll nu.

Den här regeringen ökar kostnaderna för att anställa. Människor stängs ute från arbetsmarknaden. Kostnaderna för att anställa måste ju sänkas genom lägre arbetsgivaravgifter – inte bara under eller inför ett valår. Det måste konstant vara billigare att anställa. Det behövs också effektiva anställningsstöd.

Fru talman! Vi kommer visserligen att prata mer om integration nästa vecka, men det är så förknippat med dagens arbetslöshet. Integrationen av nyanlända behöver påskyndas, bland annat genom utvidgade etableringsjobb, vilket vi ser fram emot kommer.

Efter att Tidöregeringen avvecklade intensivåret menar Centerpartiet att ett slags vakuum har uppstått i integrationspolitiken. Vi förespråkar en ny modell som vi kallar nystartsår: en obligatorisk insats där alla som inte haft jobb på tre år i Sverige ska ta del av ett nystartsår, med studier på heltid i svenska. Det ska kombineras med praktik och matchning. Efter avslutat nystartsår ges man automatiskt rätt till ett etableringsjobb för ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. För den som efter lång arbetslöshet inte deltar i nystartsår kommer det att märkas genom lägre bidrag.

Intensivår behöver dock kompletteras med en reformerad sfi som har ett starkare fokus på att man ska komma ut i arbetslivet. Vi vill omvandla sfi. Vi vill till och med döpa om det till jobbsvenska. Fokus ska vara på att den studerande ska börja arbeta. Genom samarbete med näringslivet, en tydligare inriktning mot jobb och en individuell plan skulle den första frågan när man kommer till sin första lektion till exempel kunna bli: Vad vill eller kan du jobba med? Sedan är syftet att lära sig så mycket svenska att man klarar av det jobbet.

Den viktiga reform som Arbetsförmedlingen startade för ett antal år sedan, och som Centerpartiet var med och drev, tycker vi inte att Tidöregeringen har förvaltat. I stället har myndigheten snarare gått tillbaka till att arbeta som de gjorde tidigare. Men Centerpartiet tycker fortfarande att arbetslösa har chans att få ett bättre stöd från effektiva, resultatbaserade aktörer – lite högermedicin, som Ciczie sa – som får ersättning efter hur väl de lyckas att långsiktigt förmedla jobb.

Då tänker ni kanske att aktörerna ju inte förmedlade så många jobb. Nej, men det gjorde i ärlighetens namn inte Arbetsförmedlingen heller, på den tiden det begav sig.

Jag tror inte att Arbetsförmedlingen som myndighet är lyckosam med one size fits all. Jag tror att det är bättre med flera mindre, lokala aktörer och bättre myndighetsutövning. Arbetsförmedlingen ska alltså ägna sig åt myndighetsutövning i form av tillsyn och styrning av de här aktörerna.

Arbetsmarknadspolitiken är också beroende av att Arbetsförmedlingen är närvarande i alla delar av landet, både där det finns stora arbetskraftsbehov och där utsatta personer har stora behov av att kunna boka fysiska möten. AF har dock de senaste åren strypt resurserna till de minsta lokala kontoren, trots tydliga direktiv i regleringsbrev, vad jag förstår, om att återupprätta den lokala verksamheten i hela landet. Det är en trend som måste brytas. Vi vet till och med och ser att lokala servicekontor runt om i landet läggs ned. Här måste det till en förändring.

Fru talman! Ett delområde inom politiken för arbetsliv är lönebildning, som utvärderas varje år. Vi vet att lönegapet ökar igen efter att sakta ha minskats under decennier. Här konstaterar regeringen att ”flera av de kriterier som används vid bedömningen av lönebildningen uppnåddes under 2024. Regeringen anför att även om trenden med minskade löneskillnader mellan kvinnor och män tycks ha avstannat under senare år har löneskillnaderna minskat i ett längre tidsperspektiv, vilket bidragit till ökad ekonomisk jämställdhet”.

Jag vet inte riktigt om jag håller med om den tolkningen. Det är lite som med miljömålen: Utsläppen ökar nu, och vi missar miljömålen. Men längre fram, om 10–20 år, då når vi dem.

Tänk om vi skulle ha samma resonemang när vi diskuterar mäns våld mot kvinnor eller kriminalitet! Vi får se vad lönetransparensdirektivet leder till. Jag tror att vi är flera här som hoppas att det blir en hjälp för att få bort det strukturella lönegap som finns mellan kvinnor och män.

Ett område som jag vill berömma regeringen för är arbetet mot arbetslivskriminalitet. Jag hyser stor tilltro till de centrum som byggs upp runt om i landet och som vi har pratat om och delvis besökt. Men jag vill skicka med en sak. Glöm inte bort att centrumen också borde få i uppgift att identifiera brottsoffer! Man kan inte bara jaga de företag som använder sig av kriminell arbetskraft och lämna brottsoffren åt sidan. I den bästa av världar är socialtjänsten med och gör det de ska för att värna brottsoffren. Men det ingår inte i uppdraget. Det behöver ändras.

Fru talman! Jag tycker på det stora hela att Tidöregeringens arbetsmarknadspolitik tyvärr präglas av lite passivitet och lite grumliga prioriteringar. Trots att flera partier i Tidöregeringen iklär sig epitetet borgerliga är den jobbpolitik som de för allt annat än borgerlig. Kostnaderna för att anställa höjs i stället för att sänkas. Och skärpta regler för arbetskraftsinvandring äventyrar bransch efter bransch, vilket jag precis läste ett nyhetsbrev om.

Problemet med att för många utrikes födda står utanför arbetsmarknaden tycks Tidöpartierna i första hand vilja lösa genom att de som man anser inte är integrerade ska få pengar för att återvända till sina tidigare hemländer. Det är ett förslag som utredaren själv menar inte kommer att fungera utan snarare kommer att spä på integrationsproblemen och göra det svårare att komma in på svensk arbetsmarknad.

Att regeringen gång på gång pekar ut vissa grupper skapar dessutom ännu större sprickor i samhället, vilket riskerar att öka utanförskapet. Det kommer att få konsekvenser för vårt land under lång tid framöver.

Jag tackar för mig och hänvisar till vårt särskilda yttrande.