Fru talman! Jag kan inte låta bli att bli imponerad av Ardalan Shekarabis skådespeleri när han gör sig till förkämpe för den svenska arbetarrörelsen.

Vi är här för att debattera budget, och jag skulle vilja ha svar på några frågor. I Socialdemokraternas budget fattas det väldigt mycket pengar. Till de arbetsmarknadsåtgärder man säger sig vilja finansiera inom ramen lägger man till andra arbetsmarknadsutbildningar, som traineeprogram, statliga beredskapsjobb med mera.

Min fråga till Ardalan Shekarabi är därför ganska enkel: Har ni inte räknat på kostnaderna för era förslag? Har ni bara höftat i hela budgeten? Det är väldigt oseriöst om man vill vara ett statsbärande parti som aspirerar på regeringsmakten, framför allt när det handlar om en budget inför ett val. Väljarna förtjänar att få veta vad saker och ting kostar och vad de får. De vill ju inte köpa grisen i säcken. Ni kan lova vad ni vill i era texter, men ni sätter inte ut kronor och ören på någonting.

För en tid sedan besökte utskottet Norge. Visserligen var Ardalan Shekarabi inte med, men jag kan berätta att Norge ångrar djupt att man inte har ett karensavdrag. Därför tittar Norge nu på den svenska modellen.

Givetvis kan man titta på om karensavdraget ska omfatta alla eller om vissa yrkesgrupper ska undantas. Men man kan inte bara lova och lova och sedan inte hålla det.

En känd socialdemokratisk riksdagsledamot sa för ett tag sedan i ett samtal med några personer: Vi går till val på att avskaffa karensavdraget, men sedan kanske vi förlorar i förhandlingarna med Centerpartiet. Då är alla nöjda ändå.

Är det så Socialdemokraterna bedriver politik, genom att ljuga och bedra?

Svara gärna på varför ni inte finansierar era satsningar!