Fru talman! Tack, Linus Lakso, för ditt anförande, som innehöll ganska mycket visioner från Miljöpartiets energipolitik! Det gör att skillnaderna gentemot regeringens politik blir tydliga. Det var inte mycket från regeringens sida som var bra, enligt Miljöpartiet.

Låt oss se på hur mycket produktionskapacitet som har installerats i Sverige när det gäller elproduktionen från 2013 till 2024. Den landar på nästan 13 000 megawatt. Det är faktiska basfakta. Man kan också se på hur mycket av den installerade produktionskapaciteten som vi kan nyttja, alltså den maximala elkonsumtionen. Det är 340 megawatt.

Hur är det då med de nästan 13 000 megawatt som har tillkommit i systemet? Hur mycket av det är egentligen faktisk baskraft, när man har plockat bort fyra reaktorer? Det är ganska mycket vindkraft som har tillkommit i systemet, men har det gett pang för pengarna? Nej, vi har inte fått så mycket konsumtion som vi kan använda oss av.

Jag noterar att vi i Miljöpartiets budget kan läsa följande: På regeringens bord ligger över 20 ansökningar om havsbaserad vindkraft och väntar på beslut. På två år har regeringen enbart godkänt två projekt.

Vi kristdemokrater och regeringen välkomnar alla goda kraftslag. Anledningen till att det har gått så trögt med de andra ansökningarna är att de ställs mot Försvarsmaktens intressen eller att de inte har kunnat bära sina egna kostnader. Så blir det ibland. I övrigt har vi bevisat att det är möjligt med mer vindkraft utan att kompromissa med det kommunala vetot, för vi jobbar med att bygga upp en acceptans från lokalbefolkningen.

Min fråga till Miljöpartiet är: Hur många ansökningar godkände ni under era sju år i regeringen?