Fru talman! Tack till ledamoten Lakso för anförandet!

Paradnumret för Miljöpartiet i debatten är de 10 gigawatt grön baskraft som ska komma på plats till 2030. Det är ganska snart får man ändå säga.

I den gröna baskraften ska det finnas lite olika komponenter. Energilagring genom vätgas är en komponent. Det har man talat om i ett decennium, och det finns ännu inte. Det är samma sak med pumpkraft. Det är en teknik som existerar men i minimal skala, får man nog ändå erkänna.

Flexibilitet genom smart laddning och liknande bidrar inte med jättemycket produktion. Sedan nämner man att man kan öka effekten i vattenkraften motsvarande flera kärnkraftverk.

Då är det värt att notera att de optimistiska kalkylerna för att effektoptimera vattenkraften säger att vi i ett bra scenario kan få ut kanske 1 300 megawatt extra till 2035. Ska man upp till 4 000 megawatt är det ordentligt med år kvar. Då blir det knepigt att få ihop 10 gigawatt till 2030.

Det som finns kvar i den gröna baskraft som Miljöpartiet föreslår är då gas. Min fråga till Linus Lakso blir på temat miljö och klimat. Vad bidrar till lägst utsläpp, ett kärnkraftverk där vi kokar vatten eller gasturbiner där vi eldar kolväten?