Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Här kan man se en av de största skiljelinjerna när det gäller skogspolitiken här i Sverige. Från Moderaternas sida tror vi på skogsägaren, på frihet under ansvar och på den positiva utveckling som har varit sedan frihet under ansvar infördes 1993.

Det kommer alltid att avverkas skog med något högt naturvärde i. Det är rimligt, för privata skogsägare är också ganska duktiga på att låta skogen stå under lång tid och bli äldre. Då växer naturvärden in. Det är liksom det naturliga – det sker. Det kommer dock att komma nya skogar som blir gamla igen och där höga naturvärden växer in. Men det är också genom att vi brukar skogen som vi lägger grunden till svensk framgång. Skogen och gruvorna är ju det svensk framgång har bestått av. Det är så vi har byggt Sverige starkt.

Det har blivit ännu bättre sedan vi införde frihet under ansvar. Många av de biologiska delarna har också blivit bättre sedan dess. Det har blivit fler fåglar i skogen, mängden lövträd har ökat och mängden gamla träd har ökat.

Det här handlar mer om hur man ser på ägande och brukande, menar jag. Om man inte tycker om enskilt ägande och att skogsägarna själva får bestämma över sin lycka kan man gå in och reglera. Då kan man ställa till det och återgå till någon form av reglerat skogsbruk i Sverige igen – men det har inte varit en framgång.

Vi vet själva hur det såg ut när staten skulle bestämma över svenskt skogsbruk. Det var stora hyggen och ett enda trädslag, och om det mot förmodan kom upp lite löv besprutades det med hormoslyr så att vi fick bort de eländiga lövträden som tittade upp i våra stora monokulturer. Så nej – vi är inte så oroliga när det gäller om svenska skogsägare klarar av det här själva.

(Applåder)