Herr talman! I energipolitiken ligger några av de mest avgörande framtidsfrågorna för Sverige.

Att bygga och utveckla energisystemet är inte ett mål i sig utan i huvudsak ett verktyg för att uppnå något annat – exempelvis värma och lysa upp våra hem, driva våra industrier, sänka våra utsläpp, komma ur vårt beroende av importerad fossil energi, förbättra näringslivets konkurrenskraft samt ge möjligheter till vår industri att utvecklas och skapa nya jobb och välfärd. Hur politiken utformas är dessutom väldigt viktigt för om svenska hushåll ska kunna betala sina räkningar varje månad. Effektivitet och låga kostnader är alltså centralt i det här arbetet.

När vi nu står mitt i ett väldigt dåligt geopolitiskt läge där industriell produktionsförmåga innebär både en säkerhet och jobb och där fossilfrihet bygger konkurrenskraft och försörjningsberedskap är det tydligt att Sverige borde rusa framåt. Vi borde vara landet dit investeringarna söker sig. Vi borde vara landet där ny teknik testas och där tillväxten och jobben går starkt.

Så är det dock inte. Man får ändå säga att Tidöregeringen och Sverigedemokraterna har låtit mandatperioden gå förlorad när det gäller omställning för industri, tillväxt och jobb. I stället för ny kraft ser vi, precis som vi hörde i replikskiftet före mitt anförande, ett kraftigt fall när det gäller nyinvesteringar i elproduktion.

Det är inte så konstigt, för villkoren för inte minst havsvindkraften har försämrats. Pengarna till vindkraftskommuner betalas inte ut trots att de utlovas, och incitament för närboende finns inte på plats flera år efter det att utredningen var klar. Tillståndsprocessen är fortsatt rättsosäker och långdragen; regeringen har till och med dragits inför EU-domstolen därför att den inte har kopplat tillståndsprocesserna så som man är ålagd att göra. Sverige riskerar alltså böter på grund av regeringens senfärdighet.

Energieffektivisering är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna vi har. Den är också viktig inte minst eftersom en effektivare elanvändning är ett sätt att snabbare skapa utrymme för nya användare när det inte kommer till särskilt mycket ny el. Det är ett område där vi inte ser stor aktivitet trots att Energimyndigheten har visat att var sjunde kilowattimme skulle kunna sparas bort på ett lönsamt sätt. Trots detta saknas alltså ett nationellt mål, och regeringen har även här passerat tidsgränsen för införande av ett direktiv. Sverige riskerar alltså återigen EU-böter på grund av regeringens senfärdighet.

Elnätsregleringen tillåter nu avgiftshöjningar på uppemot 100 miljarder under den regleringsperiod som löper från förra året och framåt. Införandet av nya effektavgifter ökar kostnaderna för kunderna på ett sätt som få av dem förstår. Den flödesbaserade modell som drevs igenom för ett år sedan är fortsatt ifrågasatt vad gäller kostnaderna, men den fick ändå införas.

I andra frågor har vi varit överens på ett bra sätt utan att det riktigt hjälper. Energiplanering och elberedskap är något vi alla tycker är viktigt och som vi lägger mer pengar på. Jag kan ge regeringen beröm där – vi gör samma sak.

Därför är det allvarligt att regeringen misslyckas med att säkerställa att Sverige har en effektreserv på plats den här vintern, som ju faktiskt redan har börjat. Det är ren tur att det inte har blivit riktig vinter i hela landet än. Det som har varit ett säkerhetsnät i åratal finns nu helt enkelt inte på plats. Det ökar risken för bortkoppling av abonnenter om oväntade fel skulle inträffa i ett mer ansträngt läge. Detta är förstås ett misslyckande både för myndigheten – det har regeringen sagt – och för regeringen själv, som naturligtvis är ytterst ansvarig.

Herr talman! Sverige behöver mer el, och vi behöver förstås ha den så snabbt som möjligt. Vi behöver all fossilfri kraft vi kan få. Socialdemokraterna vill därför se ambitiösa mål för ny fossilfri elproduktion till både 2030 och 2035. Det handlar om vindkraft på land och till havs, om sol, vatten, lagring och flexibilitet samt om livstidsförlängningar och effekthöjningar av befintliga anläggningar av olika sorter.

Vi vet att företag investerar där det finns stabil tillgång till billig och fossilfri el. Investeringsbehoven är också i grunden väldigt stora både i befintligt näringsliv och när det gäller möjligheten till nya industrier. Utan en plan för mer el i närtid riskerar vi dock att missa alla de här chanserna, och då riskerar vi också att den mer långsiktiga kärnkraftsplan som inte minst regeringen har blir obsolet redan innan den har startat. Det, herr talman, skulle vara ett historiskt misstag. Därför måste man nu säkra utbyggnaden av hela systemet, inte bara av det som ska komma om lång tid.

Vi behöver också stärka användarsidan – elektrifieringen. Det räcker inte att producera el, utan även efterfrågan måste kunna öka. Tillståndsprocesserna måste kortas, och industrin måste kunna investera så att jobben kan bli fler i stället för som i dag, då vi ser varsel, uppsägningar och hög arbetslöshet.

Vi måste också sluta låtsas att kraftslagen står mot varandra, herr talman, för det gör de inte. Sverige behöver alla fossilfria kraftslag. Jag har nämnt vind, sol, vatten och kärnkraft, och i södra Sverige behöver vi komplettera med inte minst biogasturbiner. Fjärrvärmen behöver förbättrad konkurrenskraft, och spillvärmen behöver tas till vara mer organiserat – inte minst när vi bygger nya industrier och datacenter. Vi behöver komplettera med lagring och flexibilitet på ett helt annat sätt än i dag.

Ska allt detta hända krävs det långsiktiga spelregler. Sverige behöver därför en bred och blocköverskridande energiöverenskommelse. Det vill näringslivet, det vill fackföreningsrörelsen och det behöver svenska folket. En överenskommelse där alla fossilfria kraftslag kan ingå och där utgångspunkten är leveranssäkerhet och låga kostnader kräver en teknikneutral insats. Därför vill vi att det stora ekonomiska bemyndigande gällande kärnkraft som finns i budgeten inte knyts till enbart ett kraftslag utan öppnas för fler.

Det är en besvikelse att vi trots många goda samtal och många bra förslag från flera partier inte har kunnat samlas kring en överenskommelse. De partistrateger, som Ebba Busch kallade dem, som hellre ser konflikt än samverkan i energipolitiken bär naturligtvis ett väldigt stort ansvar. I förlängningen orsakar de svenska folket väldigt stora kostnader och många missade möjligheter.

Jag vet att Sverige kan väsentligt mycket bättre än så här, herr talman. Våra företag vill investera. De vill bygga ut produktionen, skapa jobben och minska utsläppen, men politiken hjälper faktiskt inte till i dag utan sätter käppar i hjulen. Svensk industri och svenskt näringsliv förtjänar faktiskt mer respekt från politiken. De förtjänar långsiktiga besked och stabila spelregler, för det är så vi tillsammans kan skapa jobb, trygghet och välstånd.

Det är därför vi socialdemokrater vill fortsätta arbeta för en modern, stabil och framtidsinriktad energipolitik – och göra det tillsammans med andra. Vi vill arbeta för en politik som ger en utbyggnad av alla fossilfria kraftslag, ger långsiktiga villkor, stärker vår konkurrenskraft, sänker kostnaderna för hushållen, minskar utsläppen och gör Sverige ledande i det gröna teknikskiftet. Det är den riktning Sverige behöver.

Vi står självklart bakom vårt budgetalternativ i dess helhet, även på energiområdet. Jag hänvisar därför till vårt särskilda yttrande i den här frågan.