Herr talman! Jag tackar socialministern för inlägget.

Jag instämmer både om nyttan och i problembeskrivningen, men jag har ändå inte fått svar på min fråga om när det kommer en färdplan. Vi efterfrågar en sådan, eftersom det skulle ge en tydlighet och förutsägbarhet för alla berörda aktörer så att de kan prioritera det som är viktigast i rätt ordning. Det skulle också klargöra relationen till den befintliga digitala infrastrukturen. Självklart ingår det europeiska hälsodataområdet i detta.

Min andra fråga handlade om lagstiftning för att realisera genomförandet av en nationell digital infrastruktur inklusive EHDS och i så fall inom vilka områden och domäner det skulle gälla. Regeringen har svarat att det kommer en proposition om en nationell vårdförmedling, och det är bra att veta, men mer behövs.

Regeringen har själv skrivit att det saknas en nationell digital infrastruktur, vilket även socialministern säger här, som omfattar samtliga aktörer som berörs av hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen. Konsekvenserna av det är att det finns stora informationsluckor för patienter och vårdgivare som använder nuvarande tjänster inom 1177, eftersom inte alla vårdgivare är anslutna eller bara är anslutna till vissa delar. Det är inte alls bra.

I utredningen om en färdplan framgår att det kommer att krävas lagstiftning för att realisera en nationell digital infrastruktur. Exempel som nämns i utredningen är att de offentliga och privata vårdgivarna har så kallad uppgiftsskyldighet och skyldighet att ansluta till och använda delar av infrastrukturen.

Låt oss ta nationell vårdförmedling som exempel, något som även socialministern nämnde. Kommer det att framgå i den kommande lagstiftningen hur det ska gå till att få de privata utförarna att ansluta? Det kommer att behövas.

Låt oss titta på den nationella läkemedelslistan och hur det har gått med den. Lagstiftningen kom ursprungligen 2018. Trots det har den nationella läkemedelslistan blivit försenad flera gånger. Nu har det kommit ytterligare en proposition om försening, vilket vi ska fatta beslut om i höst. Trots lagstiftning har det alltså av många gånger rimliga skäl blivit förseningar med att få till en anslutning. En orsak är till exempel att majoriteten av regionerna håller på att byta stora vårdinformationssystem och annat.

Hur ska det gå med de upptagna regionernas och de privata vårdgivarnas anslutning till övriga delar av den nationella infrastrukturen? Den är ju betydligt mer omfattande. Detta bekymrar mig. Vilka lagar behövs för det, och när kommer de? Socialministern svarade att det finns åtta betänkanden i Regeringskansliet, men jag frågade också inom vilka domäner och områden som den nationella digitala infrastrukturen kommer att behöva ny lagstiftning. Vad kommer? Det har jag inte fått svar på.