Herr talman! Nästa år är det val. Det är då vi ska välja riktningen för Sverige. Vi vill inte att det ska fortsätta att gå utför för väldigt många medan det blir räkmacka för de redan väldigt rika.

Vi har 9 procents arbetslöshet, och ungdomsarbetslösheten ligger på 24 procent. Vi toppar snart EU-ligan. 700 000 fattiga – det är nuläget i Sverige just nu. När ojämlikheten ökar tenderar skolresultat, förväntad livslängd, social rörlighet, psykisk ohälsa, droganvändning och kriminalitet att utvecklas negativt. Men ni i regeringen bryr er inte. Ni har bara ökat takten mot ett mer ojämlikt samhälle, även hälsomässigt.

Jag ska ge ett exempel. Den 1 juli 2025 förändrades högkostnadsskyddet för läkemedel så att patienterna nu betalar en högre egenavgift. Höjningen sker i en tid då väldigt många svenska hushåll är extremt pressade av den ekonomiska kris de fortfarande lever i. Regeringen vägrar att hantera den på något annat sätt än att förvärra klyftorna i samhället.

De fattigaste delarna av befolkningen, som växt explosionsartat, ska nu även betala för sina läkemedel, lite mer alltså. Sverigedemokraternas och regeringens politik gör människor ännu fattigare genom åtstramningar av försörjningsstödet och nedtrappad akassa. De ska nu inte ha råd att köpa sina egna mediciner. Detta beror i grunden på att regeringen prioriterar att sänka inkomstskatten med över 50 miljarder kronor under den här mandatperioden.

Räkmackorna yr runt på Regeringskansliet, som SD råddar i bakgrunden. Vänsterpartiets förslag är att dra tillbaka höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel. Drygt 2 miljarder kronor går till det.

Herr talman! Vänstern går in med 8 miljarder mer i statsbidrag än regeringen, 50 procent till regionerna. Det är viktigt att man kan axa ute i vården, både för patienterna och för personalen, för i fyra år har vi hört att allt är regionernas fel. Det säger den här regeringen. Det egna ansvaret finns inte på kartan. Det är bortblåst. Då krävs det politisk vilja för att täcka upp för stigande löner och demografiska förändringar. Vi vill se kraftfullt höjda och indexerade statsbidrag utifrån välfärdens verkliga kostnader.

Socialstyrelsen slog 2025 fast att det råder brist på vårdplatser i alla regioner utom tre. Inom intensivvården är det fortsatt väldigt knöligt. Det behövs 10 procent fler platser. För att fortsätta rikta det statliga stödet till vården dit där behoven är som störst föreslår Vänsterpartiet en förlängning av sektorsbidraget till hälso- och sjukvården. Vi vill tillföra 5 miljarder kronor för 2026 och fortsätta förlängningen med 5 miljarder även för 2027 och 2028.

Herr talman! Primärvården har vi pratat om. Vi älskar alla begreppet nära vård. Men det saknas en klar riktning för nära vård. Det är något som alla vill ha, men det är långt borta. Primärvården måste rustas upp. Tillgängligheten – att vi kan ringa hälso- och sjukvården, vår vårdcentral, på morgonen och få en tid – måste bli bättre.

Riktvärdet för hur många invånare en läkare ska ansvara för inom primärvården är 1 100. Läkarförbundet tittade på det här alldeles nyligen, och då visade det sig att det är ett snitt på 1 750 invånare per läkare. Det är något som inte funkar som det ska. Den nära vården känns som sagt långt borta.

Det är också så att vården alltid kommer att vara mer kostnadskrävande i glesbygd och exempelvis på Gotland. Därför har vi lagt in ett generellt statsbidrag på 1 miljard för att om möjligt täcka upp för det – ett glesbygdstillägg.

Regeringen och SD sänkte åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopade det dubbla tandvårdsbidraget för personer mellan 23 och 29 år. Vi diskuterade den frågan förra veckan.

Nu visar det sig att 60 procent färre i den här gruppen går till regionens tandläkare. När man diskuterade frågan i Godmorgon världen höll alla de ledarskribenter från höger till vänster som sitter i den panelen med om att det är kapitalförstöring att göra så här. Lyssna gärna på det inslaget!

Vänsterpartiets förslag är att tandvård ska jämställas med sjukvård. Vi avsätter i den här budgeten 1 miljard kronor mer än regeringen för att återställa tandvårdskostnaderna för unga. Vi kommer också att se till att det blir en riktig tandvårdsreform.

Inom vården i Stockholm har 25 procent av alla anställda invandrarbakgrund. Inom vård och omsorg nationellt är 15 procent invandrare. De är oumbärliga för vården och även för äldreomsorgen. Men ni skickar ut även dem.

Det är helt bedrövligt att Tidöpartiernas signalpolitik nu slår till med full kraft mot människor som jobbar inom svensk sjukvård. Personer som bidrar, som betalar skatt, som lär sig svenska och som kallades hjältar under pandemin slängs ut ur landet sedan möjligheten att söka arbetstillstånd genom spårbytet utan övergångsregler tagits bort. Exempelvis i Stockholm sitter människor nu i en situation där människor som de jobbar med, deras arbetskamrater, ska lämna landet. Det är en ganska svart samtid vi lever i.

I den här rasistiska marinaden kan inget gott växa – inte inom hälso och sjukvården, inte inom äldreomsorgen och inte över huvud taget samhällsmässigt. Vi måste i stället satsa på sådant som får människor att känna tillit och hopp. Det måste väl ändå vara vår mission, kan man tycka.

Under åren 2022–2024 inspekterade Arbetsmiljöverket arbetsplatser inom sjukvården. 73 procent fick krav på åtgärder. På akutsjukhusens vårdavdelningar var bristerna jättestora – 80 procent levde inte upp till arbetsmiljölagens krav. I primärvården var motsvarande siffra 69 procent.

Vad tittade man på? Ja, den mest genomgående bristen handlade om ohälsosam arbetsbelastning för vårdkollektivet, en obalans mellan krav och resurser, som har funnits länge i sjukvården. Vårdkrisen handlar om den åderlåtning som skett länge, inte bara under Tidöregeringen utan också tidigare.

Vi måste göra något som syftar till att stärka personalens förutsättningar, för det handlar om brist på vårdplatser. Det handlar om att regionerna inte lyckas lösa personalkrisen. Det krävs högre löner, fler anställda och bättre arbetstider, exempelvis förkortad arbetstid för dem som jobbar natt. Det behövs att staten tar ett ansvar för utbildning inom samtliga vårdyrken. Det krävs nationell ekonomisk styrning inom vården. Det behövs reglering av hela sjukvårdsmarknaden för att exempelvis nätläkarna inte ska kunna sko sig på regionens bekostnad. Vi måste också bekämpa maffian inom välfärden, det vill säga de som i dag skor sig inom äldreomsorg, inom LSS-boenden, you name it, överallt.

Personalen inom sjukvården måste få se att de satsningar som görs inte är kortsiktiga utan långsiktiga. Det ska finnas en långsiktig planering för hela sjukvården. Det behövs en nationell plan och en analys av antalet vårdplatser som behövs och vad man ska göra åt detta på lång sikt. Vi pratar inte om i morgon, nästa år eller om fyra år utan om en längre plan där man vet vad man ska göra långsiktigt.

Det behövs också en långsiktig ekonomisk nationell plan som ansvarar för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning för sjukvårdspersonal, till exempel att sjuksköterskor erbjuds möjlighet till betald specialistutbildning på lika villkor i hela Sverige.

Det behövs en bredare vårdberedning. Vi kan inte sitta och lappa och laga, utan vi måste ha en bättre syn på det här framöver och göra något på riktigt.

(Applåder)