Herr talman! Jag tackar för en mycket relevant fråga.

Den statistiken stämmer inte, av allt att döma. År 2023, som är det senaste år jag kunnat hitta, beviljades 249 arbetstillstånd gällande alla former av sjukvårdspersonal – allt från tandhygienister till vårdbiträden och läkare. Det motsvarar knappt 1 procent av arbetskraftsinvandringen. Det ska sättas i relation till Socialstyrelsens siffror: 44 000 sysselsatta läkare, 128 000 sjuksköterskor och minst 180 000 färdigutbildade undersköterskor. Det gäller alltså en väldigt liten del av den totala arbetskraften.

Man ska komma ihåg att spårbytet inte bara är en bekväm funktion för att stärka arbetskraften i Sverige, utan det har i grunden varit ett dysfunktionellt system. Det har inte bara bidragit till att vissa människor – en liten andel, av allt att döma – nu kanske jobbar inom vården och drabbas av det här, utan det har också lett till att en enorm andel människor belastar vårt välfärdssystem. Det är en del av det utanförskap som skapas i Sverige och alla andra problem kopplade till integration som nu är allmänt erkända inom svensk politik.

Den fråga man kan ställa sig som miljöpartist är hur vi klarade sjukvården på 50- och 60-talen. Hur klarade alla länder sin sjukvård och assistans utan massinvandring? Vi har väldigt många som utbildar sig inom vårdyrken, men det är inte tillräckligt många av dem som vill arbeta med patienter. Det är den frågan som behöver lösas. Dysfunktionella spårbytessystem behövs inte.