Herr talman! I valrörelsen pratade Sverigedemokraterna väldigt mycket om den svenska landsbygden och vilka satsningar man skulle göra för att få den levande, tillgänglig och jämlik. Efter valet kokade det där ned till att sänka priset på bensin och diesel – därefter tog den sverigedemokratiska landsbygdspolitiken slut.

Nu har man suttit och styrt den här skutan från aktern under tre års tid, men ändå har välfärden inte under någon tid blivit prioriterad för att göras tillgänglig och jämlik i hela landet.

Förra veckan, herr talman, debatterade vi svensk tandvård och den största vårdsatsningen under den här mandatperioden med ett nytt högkostnadsskydd för äldre. Det fanns ett förslag om att göra tandvården mer geografiskt jämlik genom att tillskjuta kommuntypstillägg till våra landsbygdskommuner, men detta valde regeringen bort. Man har skjutit det på framtiden – kanske kommer det, kanske kommer det inte.

Vi kan se att tillgängligheten i den svenska sjukvården skiljer sig markant mellan stadsområdena och landsbygden. Tillgången till en fast läkarkontakt är 20 procent om man bor på Sveriges landsbygd, medan den är över 30 procent om man bor i något av storstadsområdena. Det här är inte rimligt.

Det har funnits möjlighet på möjlighet för Sverigedemokraterna att med rimliga satsningar se till att vi får en jämlik välfärd i hela Sverige, men det har man inte lyckats med. Min bild är att man inte ens har haft ambitionen att lyckas med det.

Min fråga, herr talman, är: Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna inte har förmått att prioritera en jämlik sjukvård i hela landet?