Herr talman! Ledamoten och jag har olika ingångar, kan man säga – ni säger att allt är invandrarnas fel, Leonid Yurkovskiy, och vi pratar om alla människors lika värde. Så är det.

Jag tänker prata lite om hälso- och sjukvården i stället för om äldreomsorgen. Det gäller de prestationsbundna medel som ni lägger in i budgeten och verkligen vurmar för.

Ordföranden i Svenska Läkaresällskapet Catharina Ihre Lundgren säger så här: ”Vårdköerna kortas inte genom kortsiktiga prestationskrav. För att skapa en långsiktigt hållbar vård med tillräckligt många vårdplatser måste vi satsa på kompetensförsörjning och en utbyggd primärvård.” Där är vi inte riktigt än, herr talman.

Vårdförbundet, också en del av det stora kollektivet vårdarbetare, säger så här: ”Hade prestationsbaserade medel fungerat hade vi inte haft några vårdköer. Att korta köerna får aldrig ske på bekostnad av arbetsmiljö, kvalitet eller patientsäkerhet. Det behövs långsiktiga investeringar i personal och vårdens förutsättningar – det är det enda som på riktigt kortar vårdköerna.” Det säger Sineva Ribeiro, ordförande för Vårdförbundet.

Hon säger vidare att regeringen i stället borde ha investerat för att säkra sjukvården. ”Våra medlemmar bär upp vården varje dag – men de kan inte göra det utan resurser och politiskt ansvarstagande.”

Därför frågar jag ledamoten: Varför är prestationsbundna medel så bra? Har Svenska Läkaresällskapet och Vårdförbundet fel?