Herr talman! Jag reagerade starkt på just ett uttryck som jag så ofta fått höra i kommunfullmäktige i Umeå. Då var det bara Sverigedemokraterna som sa det, men nu har det tydligen letat sig upp i finrummet. Man säger att äldreomsorgen skulle vara ett integrationsprojekt. Den har aldrig varit ett integrationsprojekt.

Det har alltid varit en situation där man haft en akut brist på personal och man har varit tvungen till att ta in dem man kunde. Jag vill bara ha detta sagt. Äldrevården har aldrig varit något integrationsprojekt. Vi ska vara ytterst tacksamma för dem som varit beredda att göra allt för att hjälpa våra svenska äldre.

När det gäller vården vill jag bara lyfta lite saker. Jag tänker till exempel på Vårdförbundet, som konstaterar att det här är en nedprioritering av svenskarnas allra viktigaste fråga. I stället för att förstärka hälso- och sjukvården väljer regeringen att minska den. Trots ett historiskt reformutrymme är tillskottet till hälso- och sjukvården magert. Sektorsbidraget försvinner. Mer pengar läggs på engångsinsatser för att kapa köer.

SKR säger tydligt att regeringens höstbudget inte var en välfärdsbudget. Trots rekordstort reformutrymme höjdes de generella statsbidragen inte alls, och vården får sammantaget mindre pengar.

SKR och Läkarförbundet säger att de står gemensamt när det gäller vårdens finansiering. De vill se ett slut på kortsiktig och ryckig styrning och finansiering från statens sida. De säger: En ökad långsiktighet skulle ge oss bättre förutsättningar att utveckla hälso- och sjukvården.

Detta är alltså alldeles uppenbart. Jag vet att sjukvården, åtminstone i valrörelsen, varit en prioriterad fråga för Kristdemokraterna. Därför undrar jag hur det känns för ledamoten att man inte fick större gehör i budgetförhandlingarna i regeringen.

(Applåder)