Herr talman! Det är viktigt att vi tar vara på de goda krafter som vill jobba inom svensk äldreomsorg, oavsett var personerna kommer ifrån. Det är vi naturligtvis helt överens om. Men vi kan inte se äldreomsorgen som något slags integrationsåtgärd där man först ska börja jobba och sedan få den kompetens som man behöver. Man måste ha tillräckligt god språkkunskap för att kunna ge de äldre den omsorg och trygghet som de förtjänar. Det är en fråga om trygghet och trivsel.

Det är också en fråga om patientsäkerhet. Det har vi sett skrämmande exempel på i närtid, då man behövde larma ambulans till ett äldreboende där personalen inte kunde kommunicera fullt ut med ambulanspersonalen, vilket satte den äldres liv och hälsa på spel. Vi ska naturligtvis ställa krav på språkkunskaper, och vi ska erbjuda vidareutbildningsinsatser, så att så många som möjligt får chansen att nå upp till de kraven.

När det gäller satsningar på svensk sjukvård vill jag säga att det är regionerna som ansvarar för större delen av svensk sjukvårds finansiering. Vi kommer från ekonomiskt tuffa tider där staten har skjutit till extra mycket pengar för att rädda regionerna från de pensionsavtal de hade ingått, för regionerna hade väldigt stora underskott på grund av inflationen. Då biffade vi upp statens budget.

Nu ser vi att kommuners och regioners budget ser ut att gå bättre framöver. Då kan man också justera hur mycket staten går in och stöder. Sektorsbidraget för sjukvården på några miljarder kronor som nu har försvunnit var just till för att stötta regionerna tillfälligt i den tuffa situation som de befann sig i. Det är förklaringen.