Herr talman! Jag kan konstatera att alla läser upp sina anföranden och att det inte blir så mycket debatt. Det är ganska skönt. Men vi har ändå vissa olikheter, och det är framför allt det som vi vill belysa under den här stunden i kammaren.

EU-kommissionens arbetsprogram är ett litet steg framåt i arbetet med miljö- och klimatfrågor, men det finns stora risker som kan hota den gröna omställningen.

En av de mest kritiska punkterna i kommissionens arbetsprogram är revideringen av Reachförordningen. En förändring riskerar att försämra snarare än stärka skyddet mot farliga kemikalier, särskilt med tanke på det pågående lobbyarbetet från industrin för att urholka det föreslagna PFAS-förbudet och andra typer av skyddsåtgärder.

EU:s lagstiftning måste omfatta hela livscykeln för farliga kemikalier, från produktion till avfallshantering. Skärpta regler ska såklart även gälla industrin och inte bara konsumentledet. Reach måste ha fortsatt fokus på skydd av både hälsa och miljö.

Herr talman! När det kommer till utsläppsminskningar ser vi fortsatt att EU-kommissionen har alltför låga ambitioner. Det är långtifrån tillräckligt för att leva upp till Parisavtalets 1,5-gradersmål. För att ha någon som helst chans att klara det krävs att EU har ett negativt utsläpp redan 2040. Detta är något som kommissionen borde ha föreslagit redan tidigare år, så vi skulle välkomna ett tydligt lagförslag vad gäller detta.

I stället ser vi nu alternativa scenarier, vilket skapar en risk för att målet inte uppnås. Att EU:s 2035-mål skjuts fram och inte hanteras genom EU:s vanliga lagstiftningsprocedur ser vi också stora risker med. Vi kräver att Sverige i ministerrådet driver på för en högre ambitionsnivå där negativa utsläpp 2040 är målet. Att använda sig av artikel 6-krediter för att klara EU:s åtaganden enligt Parisavtalet kommer inte att räcka och är helt fel väg att gå.

Herr talman! När det kommer till regelförenklingar menar jag att det generellt är bra med förenklingsarbete men att det samtidigt är viktigt att det inte utförs på bekostnad av miljö och klimat. Jag ser med stor oro på omnibusförslaget, som syftar till att minska regelbördan och även lagstiftningar som är avgörande för den gröna omställningen. Det kommer att leda till mindre skarpa åtgärder. Så ska det såklart inte vara. Vi motsätter oss förändringar som riskerar att försvaga dessa lagar och kräver att förenklingsarbetet endast fokuserar på administrativa lättnader, inte innehållsmässiga försämringar.

Det är oroande att kommissionen riskerar att ensidigt fokusera på regelförenklingar för och subventioner till fossilberoende företag. En omställning till fossilfri industri är inte en belastning. Kommissionen bör i stället styra investeringar mot framtidens hållbara industrier. Vi menar att strategin måste innehålla tydliga incitament för industriell omställning men även sociala åtgärder för att stödja arbetare och regioner som påverkas av förändringar.

Herr talman! Jag har under mitt relativt korta anförande valt att koncentrera mig på framför allt åtgärder vad gäller klimat och miljö. Jag vill påpeka att jag i stor utsträckning instämmer i de uttalanden som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gjorde under debattens gång om EU:s hantering av Israel och dess illegala ockupation av Palestina.

Jag hade även kunnat lägga tid på frågor om djurvälfärd, signalerna om en eventuellt förändrad fiskepolitik som vi har fått de senaste veckorna, frågor gällande diskriminering, som i stor utsträckning saknas, de urvattnade reglerna om vatten samt arbetet med den kommande jordbrukspolitiken, som riskerar att innebära ytterligare försvagningar av miljökrav. Men jag kan avsluta med någonting vi är ganska överens om alla åtta partier i riksdagen, och det är att vårt stöd till Ukraina står fast.

Jag yrkar bifall till motivreservation nummer 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)