Fru talman! Det har snart gått fyra år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. När vi talar om Putins brutala krig mot det ukrainska folket måste vi minnas att det inte bara är ett krig om land och gränser. Det är ett krig mot människor, deras rätt att leva i frihet och deras rätt att själva forma sin framtid.
Sedan den 24 februari 2022 har bomberna fallit över städer och byar och över skolor och sjukhus. Barn har tvingats växa upp i skyddsrum, föräldrar har skilts från sina barn och hela familjer har slitits upp med rötterna.
Detta krig har skapat den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget. Cirka 6,9 miljoner ukrainare befinner sig fortfarande på flykt utanför sitt land – i vårt Europa, i vår tid. Av dessa har ungefär 40 000 kommit till Sverige för att söka skydd i denna svåra tid. De är nu våra grannar, våra klasskamrater och våra nya arbetskamrater. Bakom varje siffra finns en människa – en mamma som tvingas lämna sin man vid fronten, ett barn som inte längre kan leka på sin gård eller en pensionär som har förlorat sitt hem och måste börja om från början.
Fru talman! Vi får inte glömma att Ukraina inte är ett land långt borta, utan det är ett grannfolk. Vi delar gemenskap genom historia, genom kultur, genom handel och genom människor som bott här sedan länge. Ukrainare bidrar till vårt samhälle som arbetare, studenter, forskare och kulturutövare. När de under kriget nu tvingas fly är det naturligt att vi står vid deras sida, som goda grannar gör.
Det ukrainska folkets kamp är vår kamp. De försvarar inte bara sitt land. De försvarar de värden som vi själva bygger vårt samhälle på: demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. När Ryssland försöker krossa dessa värden i Ukraina hotas också vår trygghet här i Sverige och i Europa.
Fru talman! Vi får aldrig låta siffrorna bli kall statistik. Varje siffra motsvarar ett liv, en berättelse och en framtid som står på spel. Därför måste Sverige även fortsatt stå fast vid sitt stöd till Ukraina – militärt, ekonomiskt och humanitärt – för Ukrainas kamp är som sagt vår.
I det här sammanhanget vill jag särskilt lyfta fram regeringens förslag om att ge ukrainare med tillfälligt skydd rätt till studiemedel. Förslaget innebär att den som har varit här i minst tolv månader ska kunna söka studiehjälp och studiemedel precis som svenska studenter. Det enkla syftet är att ge människor möjlighet att utbilda sig, stå på egna ben och bidra till samhället.
Fru talman! Även om vi alla hoppas på en snar fred är det väldigt lite som talar för att det blir så. Låt oss vara tydliga: Många av dessa människor har redan varit här under mycket lång tid, och deras liv kan inte stå på paus i väntan på att kriget ska ta slut. Barn växer upp, ungdomar vill utbilda sig och vuxna vill arbeta och försörja sin familj här. Att neka dem möjlighet till studiestöd är att hålla dem tillbaka och hindra dem från att bygga sig en framtid – oavsett om framtiden finns här eller i ett framtida fritt och självständigt Ukraina.
Jag är stolt över att vi kan ta detta beslut. Det är kanske en liten detalj i det brutala geopolitiska spel vi ser, men det är ett gigantiskt kliv för en enskild ukrainare här i Sverige.
(Applåder)