Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till den gemensamma reservationen i betänkandet av S, V, C och MP angående målet för utgiftsområdet. Jag vill även hänvisa till vårt särskilda yttrande om hur vi hade valt att prioritera budgeten om vårt förslag hade gått igenom här i kammaren.

Detta är den fjärde och sista budgetdebatten med anledning av utgiftsområde 15 Studiestöd. Jag hade hoppats att jag i flera avseenden inte skulle behöva ha samma typ av inlägg som vi har behövt ha i de tre föregående debatterna. Men skillnaderna mellan regeringens studiestödspolitik och Socialdemokraternas är tyvärr fortfarande stora. Det skiljer sig faktiskt på några helt avgörande punkter.

Jag hade hoppats att jag skulle slippa stå här i dag och prata om att gymnasieelever inte kommer att få mer pengar i plånboken med regeringens politik, att regeringen väljer att avskaffa studiestödet för personer som står långt ifrån både utbildning och arbetsmarknad när vi vet att utbildning är något av det mest avgörande för att man ska få möjligheter att ta ett jobb, att regeringen har valt att ta bort det utjämnande målet i studiestödssystemet och att omställningsstudiestödets administration fortfarande inte är löst.

Det är några av de frågor som jag hade hoppats att vi inte skulle behöva debattera här i dag.

Fru talman! Framför allt är en av dessa saker att man har tagit bort det utjämnande målet i studiestödet, alltså att studiestödet ska ha som mål att utjämna skillnader mellan individer och grupper och att bidra till social rättvisa.

Det är faktiskt en dramatisk förändring av målbilden. Det betyder att regeringen inte längre ser studiestödet som ett jämlikhetsverktyg. Det betyder att man inte ser behovet av att motverka klasskillnader inom utbildningen, och det betyder att man accepterar att bakgrund kan få allt större betydelse för framtiden. Detta är inte en teknisk justering; det är en ideologisk markering.

Vi menar att studiestödet ska ha ett sådant mål. Sverige har byggt sin styrka på att människor oavsett start i livet får möjlighet att utbilda sig. Att ta bort denna målformulering visar att regeringen inte tar striden mot den växande ojämlikheten. Vi socialdemokrater vill återupprätta studiestödets roll som ett aktivt verktyg i jämlikhetspolitiken.

Fru talman! Regeringen har den här mandatperioden gång på gång valt att inte prioritera barnfamiljerna. Man har valt att prioritera skattesänkningar för de allra rikaste i stället för att göra som vi hade velat i vårt budgetförslag: höja studiebidraget för gymnasieelever med 200 kronor i månaden. Det är en prioritering som är vettig med tanke på att vi har 100 000 fler i arbetslöshet. Vi har 9 procent i arbetslöshet, och tillväxten ligger i EU:s bottenliga.

Det hade varit rimligt att använda bland annat barnbidrag och studiebidrag som en tillväxtskapande åtgärd, och då är 200 kronor i månaden i höjt studiebidrag en rimlig politik. Det är en skarp och tydlig skillnad mot regeringens politik, och det är en nödvändig reform när prisökningar har bitit sig fast och högre matkostnader, högre hyreskostnader och dyrare resor gör det allt svårare för ungdomar och familjer.

En höjning på 200 kronor är inte lösningen på allt, men det är en stor del och innebär ett konkret stöd till Sveriges ungdomar och Sveriges barnfamiljer i en tid då allt fler familjer har svårt att få vardagen att gå ihop. Det är en rimlig politik.

Fru talman! En annan följetong vi har haft här handlar om omställningsstudiestödet. Det är ett stöd som vi under mandatperioden har varit överens om förutom när det gäller hur snabbt vi ska jobba med handläggningen och hur proaktiv och handlingskraftig regeringen ska vara. Det har från regeringens sida gång på gång varit för lite och för sent.

Det skulle kunna låta som klassisk oppositionspolitik, men det är faktiskt tiotusentals människor som under den här mandatperioden har väntat alldeles för länge på att få besked och på att få studiestödet beviljat före studiestart.

När det äntligen har gått att se en ljusning – när handläggningstiden under det senaste halvåret har gått ned och vi faktiskt skulle kunna nå huvudmålet om att man ska kunna få besked före studiestart – väljer regeringen att inte skjuta till 30 miljoner kronor till CSN. Det är 30 miljoner kronor som i ett anslag på över 7 miljarder är väldigt lite pengar men som för CSN är avgörande för att man ska kunna hantera handläggningen i tid.

Dessa 30 miljoner kommer nu att saknas hos CSN, vilket kommer att innebära att köerna och beskeden under 2026 och 2027 kommer att ta allt längre tid. Det är vad myndigheten själv säger i de underlag man levererar till regeringen.

Det här stödet har förtjänat bättre behandling, för den här satsningen är historisk och unik gällande att man med en stor andel av sin inkomst kvar ska kunna studera för att stärka arbetstagarens ställning på arbetsmarknaden. Det är en viktig reform, och regeringen har varit alltför passiv.

Fru talman! Regeringen har i budgetpropositionen också aviserat en utredning av studiestödssystemet. Vi vill med bestämdhet säga att det är viktigt att studiestödet också fortsättningsvis är brett och att det är en bred överenskommelse, för det behöver långsiktighet för att bygga studiefinansiering. Vi socialdemokrater hoppas att denna översyn får parlamentarisk insyn för att den breda förankring som behövs gällande studiestödssystemet ska skapas.

Man kan också baka in förbättringar i studiestödssystemet avseende studerande med barn och studerande som blir sjuka. Det skulle kunna vara bra delar att se över i en sådan översyn. Vi får hoppas att regeringens direktiv till utredningen blir tydliga och att den parlamentariska insynen finns, för vi behöver villkor som gör att alla grupper har möjlighet att fullfölja sin utbildning. Detta är avgörande för att skapa ett samhälle där vi inkluderar och inte exkluderar.

Fru talman! Vårt studiestöd uttrycker tron på kunskap som grund för både individuell och samhällelig utveckling. När vi stärker studiebidraget och värnar ett rättvist och inkluderande stöd försvarar vi en av de allra viktigaste idéerna i vårt samhällsbygge, nämligen att varje människa ska kunna växa genom utbildning.

(Applåder)