Fru talman! För mig och mitt parti är barns rätt till ett gott liv inte en slogan. Det är ett löfte, som ska gälla alla barn. För den mark vi krattar åt de barn som växer upp i Sverige i dag blir den jord som framtidens vuxna ska stå på.

Ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk. I Sverige står vi i dag med en kedja där länk efter länk håller på att brista. Bostadsköerna är historiskt långa, hyrorna skenar och arbetslösheten är rekordhög. Matpriser och elpriser pressar hushållen till bristningsgränsen.

I en lågkonjunktur och en tid av hög inflation skulle man kunna tro att regeringen inser att när alla drabbas hårt drabbas vissa nästan outhärdligt hårt. De som alltid drabbas värst i varje kris är kvinnor och barn, och så är det även nu. Glappet mellan barn som lever i trygg ekonomisk stabilitet och barn som inte gör det har ökat dramatiskt. Det är 200 000 barn i Sverige som lever i fattigdom, men det verkar inte påverka den här regeringen över huvud taget, i alla fall inte om man ser till deras politik. I den SD-ledda regeringens prioriteringar ingår inte att varje barn ska kunna ta det mest grundläggande för givet. För dem är det uppenbarligen acceptabelt att vissa barn faller hårt.

Fru talman! Finansministern talar om frihetsreformer när hon sänker skatten. Men vilken frihet känner tioåriga Anders av? Anders oroar sig för att pengarna inte ska räcka till hyran och vågar inte säga att han behöver nya skor. Han vet att elen blivit dyr och att det måste vändas på varje krona. Han tillhör inte den grupp som får del av skattesänkningarna. Han är bara ett barn som får ta hela smällen i den ekonomiska krisen – ett av 200 000 barn som hamnat i regeringens döda vinkel.

Att detta är regeringens linje blir ännu tydligare när de i årets budget deklarerar att de vill införa ett bidragstak – ett tak som inte lyfter människor utan pressar dem ännu djupare ned i ekonomisk utsatthet. Regeringen försöker måla upp försörjningsstöd som en bekväm tillvaro och använder överdrivna och direkt felaktiga exempel. Man låtsas som att bidrag staplas. Man får det att låta som att stora barnfamiljer lever lyxliv. Man gaslightar människor genom att påstå att det här är för att barn ska se sina föräldrar gå till jobbet, samtidigt som regeringens egen politik gör att människor förlorar sina jobb varje dag och arbetslösheten når nya rekordnivåer. Men ansvaret för detta tänker man skjuta över på barnfamiljer.

I sin egen budget skriver regeringen att andelen som får försörjningsstöd minskar, vilket den gjort länge. Det är andelen som tvingas leva länge på stödet som ökar. Vad regeringen inte nämner är att de flesta mottagare är ensamstående män. Då hade man behövt erkänna att reformen inte slår mot dem utan mot barnfamiljer.

Det har heller aldrig varit så svårt att leva på försörjningsstöd som nu. Aldrig har det lönat sig så mycket att arbeta, förutsatt att man lyckas få ett jobb. Men detta talar regeringen tyst om, för om sanningen låg på bordet hade ingen kunnat försvara denna politik. Då hade det blivit tydligt att det är barn i ekonomisk utsatthet som regeringen har valt att ge sig på.

Fru talman! Barnfattigdom låter som något som försvinner när barnet växer upp, men så är det inte. Ett barn som växer upp i fattigdom bär med sig konsekvenserna genom hela livet. De barn som går hungriga i dag riskerar att leva i djup utsatthet i morgon. För barn som växer upp utan grundtrygghet krymper livschanserna år för år.

I min egen stad Göteborg kan du ta spårvagnen från våra rikaste till våra fattigaste områden och se hur livslängden sjunker hållplats för hållplats. I dag skiljer det nästan åtta år i livslängd mellan Saltholmen och Bergsjön. Vad kommer den siffran att vara efter ännu fler år av högerns ekonomiska politik?

Regeringens politik kostar inte bara barnen deras trygghet i dag. Den kostar dem deras morgondag. I vissa fall kostar den dem till och med deras livstid. Det låter hårt, men det är inte mindre sant.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill bygga ett land där verklig frihet råder, där människor får bidra, får känna sig behövda och får leva i trygghet. Vi vet att ett barns uppväxt är samhällets stomme, där allt börjar.

Vi vill att varje barn i Sverige ska kunna vakna i ett tryggt hem med frukost på bordet. Vi vill att deras föräldrar ska kunna gå till ett riktigt jobb på en fungerande arbetsmarknad och att barnen ska få gå till en skola där deras utbildning står i centrum och ha en fritid där de känner mening och gemenskap. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om värderingar.

Ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk, och när den svagaste länken blir våra barn är det inte barnen som behöver bestraffas. Då behöver vi en ny regering.

(Applåder)