Herr talman! Vi diskuterar i dag en av de mest grundläggande tryggheterna i ett fungerande samhälle: den ekonomiska tryggheten vid sjukdom och funktionsnedsättning. I utgiftsområde 10 fördelas hela 122 miljarder kronor. Det kan jämföras med förra veckans debatt om rättsväsendet, där 95 miljarder fördelades på polis, kriminalvård och domstolar. Skillnaden understryker tyngden i dagens område. Här handlar det om att ge stöd till några av samhällets mest utsatta.

Vid en snabb jämförelse kan vi konstatera att den som lever med sjukersättning på garantinivå, som alltså bedöms oförmögen att arbeta, sedan 2022 har fått över 2 500 kronor mer varje månad. Motsvarande höjning för den med inkomstrelaterad sjukersättning är över 4 400 kronor i månaden. Detta är pengar som gör skillnad i vardagen och som hjälper människor att klara räkningarna när kostnaderna stiger.

Jag ska avhålla mig från att nämna allt annat bra som regeringen har gjort både i den här budgeten och tidigare för att förbättra och stötta hushållens ekonomi, som sänkt elskatt, sänkt drivmedelsskatt, sänkt matmoms med mera.

Herr talman! Jag vill däremot fortsätta lägga tid på några av de oroväckande trender vi ser inom sjukförsäkringen – dock med brasklappen att läget ser betydligt bättre ut än innan 2006, då socialdemokratin gömde och glömde människor i förtidspension. En oroväckande trend som går tillbaka över 20 år är att kvinnor är betydligt sjukare än män på strukturell nivå. Kvinnors sjukpenningtal är 87 procent högre än mäns. En av förklaringarna är att allt fler kvinnor kvarstår längre i sjukpenningen. Det spelar såklart också viss roll att man i takt med höjd pensionsålder är kvar längre i sjukförsäkringen än tidigare.

Sammantaget är sjukfrånvaron svagt stigande, men kvinnors sjukfrånvaro sticker ut. Något händer dessutom när kvinnor fyller 30. Från sjukpenningtal runt 11 dagar per år ökar antalet till 17 dagar per år. Män i samma ålder ligger på runt 8 dagar per år. Detta är inte bara statistik. Det är kvinnor som går sönder i större utsträckning än män, oavsett hur vi mäter. Visst spelar yrkesval roll, men även inom samma yrken ser vi betydande skillnader. En manlig lärare verkar vara friskare än en kvinnlig kollega.

Kvinnor löper dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. Regionala variationer slår också mer mot kvinnor, där vi kan se större variationer än bland män. Denna statistik är oroväckande. Därför är regeringens prioritering av medel till forskning om sjukdomar som ofta drabbar kvinnor viktig.

Många kvinnor lider i det tysta eller får inte rätt vård i rätt tid. Ett tydligt sådant exempel är klimakterievården. Här kan också arbetsgivare göra mycket. Arbetsgivare måste ges bättre verktyg för att kunna ta sitt ansvar för att arbeta systematiskt med arbetsmiljö och förebyggande insatser. Ett föredöme är moderatstyrda Partille, där klimakterieutbildningen ger goda resultat.

Den centrala utmaningen med de mål, siffror och människoöden vi följer i socialförsäkringsutskottet kan inte lösas inom ett enda politikområde. Den kräver sitt av individen, arbetsgivaren, vården och myndigheterna som måste samverka, inte arbeta i stuprör.

Fru ålderspresident! Många av de åtgärder som behövs för att minska sjuktalen ligger i andra utgiftsområden men påverkar starkt hur många som blir beroende av socialförsäkringen. I årets budget finns viktiga aviseringar som också är på väg att behandlas i denna kammare. Ett sådant exempel är arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Det är en konkret och viktig väg tillbaka till arbetet för många människor.

Vi debatterar också i dag flera lagförslag som syftar till att göra vägen tillbaka till arbetet enklare, bland annat förslag som att möjliggöra för personer med sjuk- och aktivitetsersättning att studera på deltid och därmed närma sig arbetsmarknaden. Förslagen innebär att ersättningen ska förklaras partiellt vilande vid studier och att prövotiden för studier för den med aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader. Det ger människor fler chanser, inte färre, att ta steg mot egen försörjning.

Vi har även att ta ställning till lagförslag om starkare SGI-skydd för medföljande. Det är ett välkommet stärkt socialt skydd för medföljande till statsanställda, exempelvis när Försvarsmakten bemannar befattningar till följd av Sveriges Natointräde.

Jag vill också passa på att nämna de utökade möjligheterna för Försäkringskassan att motverka att socialförsäkringen utnyttjas av den systemhotande kriminaliteten. Varje krona som hamnar i fel ficka riskerar förtroendet för hela välfärdsstaten.

Fru ålderspresident! Våra gemensamt finansierade trygghetssystem ska finnas där när man behöver en hjälpande hand. Det ställer krav på individen själv, Försäkringskassan, arbetsgivare och hälso- och sjukvård. Samordning, rehabilitering och god arbetsmiljö möjliggör en friskare befolkning.

Våra trygghetssystem finns för att den som drabbas av sjukdom ska få den hjälp den behöver. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar om människor, om den som blir sjuk, om den som kämpar för att komma tillbaka och om att vi tar hand om varandra när livet blir tungt.

Regeringen investerar i bättre samordning mellan vårdcentraler, arbetsplatser och myndigheter, eftersom det gör skillnad. Varje person som får rätt hjälp i rätt tid betyder mindre lidande och ett starkare samhälle. Det är detta våra barn ska kunna lita på när de växer upp. Sverige ska vara ett land där trygghetssystemen fungerar, särskilt när livet vänder. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Damsgaard och Magnus Resare (båda M).