Fru ålderspresident! Saken är den att de allra flesta i vårt avlånga land drömmer om ett eget småhus med en bit mark att få kalla för sin. Men utvecklingen har under en längre tid gått i motsatt riktning. Småhus byggs i allt mindre utsträckning, och allt fler familjer ser sin dröm om en egen villa stanna vid just en dröm.

Det här är något som regeringen vill ändra på, och regeringen har redan utsett en egnahemskommissionär med uppdrag att ge ny kraft åt en modern egnahemsrörelse. I hans första delrapport pekades flera av de hinder ut som i dag håller tillbaka byggandet av småhus. I det fortsatta arbetet framåt kommer man att koncentrera sig på åtgärder för att öka småhusens andel av bostadsbyggandet och främja nya trädgårdsstäder. Målet är tydligt. Fler ska kunna uppnå sin dröm, oavsett om man bor på landet eller i stan.

Samtidigt arbetar nu Boverket med att ta fram ett förslag om typgodkända hus, de så kallade Sverigehusen. Det är en modell där hustypen kan prövas och godkännas mot byggreglerna en gång för alla, så att samma modell av hus sedan kan byggas på olika platser utan ny prövning.

Får vi fram en bra modell för detta är jag övertygad om att sådana här typgodkända hus kommer att pressa ned byggkostnaderna, kapa handläggningstiderna och göra det lättare för mindre aktörer att komma in på marknaden.

Fru ålderspresident! Frihet att äga sitt boende handlar inte bara om att bygga själva husen. Det kräver också att vi sänker de ekonomiska trösklar som hindrar människor att köpa sin bostad. Under alltför lång tid har framför allt unga vuxna och barnfamiljer stångat pannorna blodiga mot kreditregler och krav som, om än välmenta, blivit orimligt stränga. Regeringen genomför därför nu flera reformer för att underlätta för människor att spara och att låna till sitt boende på mer rimliga villkor.

För det första har vi ökat det skattefria sparandet på investeringssparkonto, ISK. Upp till 150 000 är skattefritt. Från och med nästa år fördubblar vi det till 300 000 kronor. Det betyder att en vanlig småsparare kan bygga upp en större kontantinsats till sin framtida bostad. Det ska helt enkelt bli mer lönsamt att spara till sitt eget hem.

För det andra adresserar vi de rigida lånekrav som finns i dag. Vi har redan aviserat förändringar av bolånetaket och amorteringskraven som verkligen kommer att göra skillnad för framför allt förstagångsköpare. Bolånetaket kommer att höjas till 90 procent av bostadens värde. För en ung person eller ett par som vill köpa sin första eller en större bostad gör det verkligen en stor skillnad på vilket belopp man måste spara ihop. Samtidigt tar vi bort det skärpta amorteringskravet, som i praktiken stängt många ute från att ens komma i närheten av ett lån eller pressat dem till att låna till orimligt höga månadskostnader. Genom att slopa det kravet och bara behålla grundreglerna för amortering får hushållen lite andrum.

Fru ålderspresident! Trygghet är också en central del av ett liberalt bostadsideal – trygghet i att veta att familjen har tak över huvudet och att man kan bo kvar även om livet skulle ta en oväntad vändning. Därför går regeringen nu fram med socialt inriktade trygghetsåtgärder för de hushåll som i dag har det tuffast.

En sådan del är införandet av obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer i hela landet. Ingen mamma eller pappa ska behöva oroa sig för att barnen inte ska få ett tryggt hem bara för att man råkar ha en tidsbegränsad anställning eller en betalningsanmärkning. En hyresgaranti innebär helt enkelt att kommunen går in som borgenär för hyran under en period, så att familjer som i dag nekas kontrakt av privata skäl ändå kan få en chans. Det tycker jag är oerhört viktigt.

Fru ålderspresident! Bostadsbidraget är tänkt att hjälpa ekonomiskt svaga barnfamiljer att ha råd med en god bostad. Men kopplingen mellan bidraget och de verkliga boendekostnaderna har blivit allt svagare genom åren. De övre gränserna för bostadskostnader som bidraget beräknas på har inte höjts sedan 1997. Det är nästan 30 år sedan. I dag har en majoritet av de barnfamiljer som får bostadsbidrag betydligt högre hyra än vad bidraget tar hänsyn till.

I budgetpropositionen föreslår vi en höjning av bostadsbidraget för de barnfamiljer som behöver det allra mest. Familjer med ett barn kommer att kunna få upp till 800 kronor i månaden, och de som har två eller fler barn kan få 1 000 kronor per månad. Det här är verkligen bra. Det är som sagt ett välriktat stöd som träffar de familjer som har det allra tuffast att få ihop det.

Jag vill samtidigt ta tillfället i akt och konstatera att dagens modell för bostadsbidrag har brister på det stora hela. På sikt anser jag att den behöver reformeras i grunden så att stödet på något sätt kan följa en kostnadsutveckling – till exempel mot KPI eller genom att indikeras mot hyresnivåer – så att barnfamiljer slipper halka efter bara för att de politiska besluten dröjer.

Jag vill för att värna trygghet och självbestämmande ha en långsiktig och trygg modell, där stödet behåller sitt värde över tid. Familjer ska veta att samhällets stöd inte avdunstar i takt med att hyrorna stiger.

Fru ålderspresident! Jag vill också lyfta fram det arbete som regeringen gör med att frigöra mer mark för bostadsbyggande – särskilt den statligt ägda marken. Vi pratar ofta om finansiering och regelverk, men vi får inte glömma att det utan byggbar mark inte blir några bostäder.

I flera delar av landet – inte minst i våra storstadsområden – är markbrist och markpriser ett stort hinder för ökat byggande. Samtidigt äger staten betydande områden som man verkligen kan konstatera inte används effektivt, särskilt inte ur ett bostadsperspektiv. Det är inte rimligt att kommuner har bostadsbrist, medan staten kanske på grund av gamla planer eller sega processer sitter på markplättar som bokstavligt talat samlar kottar – snarare än damm i det här fallet.

För att möta bostadsbehoven räcker det inte att bara subventionera och planera. Vi måste ta ett större omtag för att reformera de regelverk som omgärdar byggandet. Dagens planprocesser tar orimligt lång tid. Det är tung byråkrati med utdragna överklaganden, komplexa regler och ibland kanske onödiga specialkrav. Detta sinkar även de mest angelägna projekten. Det är därför högt prioriterat för oss i regeringen att förenkla och förkorta plan- och bygglovsprocesserna. En del av detta var bland annat en debatt rätt nyligen här i kammaren.

Den 1 december trädde ett helt nytt regelverk för bygglov i kraft. Det är en av de största förenklingarna på området de senaste 15 åren.

Fru ålderspresident! Utöver att bygga nytt måste vi också bli bättre på att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet. Det finns redan i dag tomma eller underutnyttjade lokaler som kan byggas om till bostäder. Regeringen har sedan tidigare infört planeringsstimulanser för kommuner som vill ställa om oanvända kontor eller affärslokaler till lägenheter. Att omvandla dessa lokaler är resurssmart och kan relativt snabbt ge tillskott på bostadsmarknaden. Jag hoppas att vi kommer att få se flera av dessa initiativ, särskilt nu när e-handel och nya arbetsvanor gör att vissa ytor och kontor inte längre behövs i samma utsträckning.

Med det sagt, fru ålderspresident, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.