Herr talman! Jag håller med om mycket av det Larry Söder säger om barn. Jag delar hans synpunkt. Jag brinner för barn, och jag tycker att det är viktigt att barn inte utsätts för sådant här. Barn har ingenting med saken att göra, utan det är samhället som är uppbyggt på ett sätt som gör att man inte skapar förutsättningar för barn att kunna leva ett drägligt liv. Vi politiker har ett ansvar för att arbeta för att förbättra situationen så att barn ska slippa vara hemlösa, allt detta enligt framför allt barnkonventionen, som är lag i Sverige.

Larry Söder svarar inte på min fråga. Han konstaterar att det finns hushåll som inte har råd att köpa sina bostäder. Det vet jag, och de är fler i dag än någonsin. Det är okej om folk vill äga sina bostäder. Men eftersom det är fler och fler som inte ens har råd att köpa mat – hur ska vi då se till att de går från att vara fattiga till att köpa sina egna bostäder, som kostar miljontals kronor? För mig är det inte verklighetsbaserat. Om en människa eller ett hushåll inte har råd att köpa mat är inte det första man tänker på att köpa en villa som kostar 5–10 miljoner. Därför kan jag inte förstå tanken på och hela vurmen för att alla ska äga sina bostäder.

Jag vill väldigt mycket, och många människor vill så mycket. Men man måste också ta hänsyn till vilka förutsättningar som finns för att kunna uppnå det man vill. I det läge vi befinner oss i nu har merparten av hushållen inte råd att köpa sina bostäder. Då måste vi fokusera på att skapa arbetstillfällen så att folk har råd att köpa mat och betala sin hyra. Sedan kan vi prata om huruvida de kan köpa en villa som kostar 10 miljoner. Det är rimligare i min värld, i alla fall.