Fru ålderspresident! Jullovet närmar sig. Vissa föräldrar ser fram emot att se barnens ögon tindra vid julklappsöppningen efter julbordet. De ser kanske fram emot att få gå på äventyrsbad eller bio, hälsa på släkten eller åka på semester. För andra innebär däremot jullovet ångest, inte minst för många av landets ensamstående. Där ställs oftare andra frågor, av typen: Kommer jag att behöva gå till Svenska kyrkan i år igen för att be om en julklapp? Hur ska jag ha råd med lunch till barnen när de inte får den i skolan?

Många barnfamiljer i Sverige har det väldigt tufft just nu. Matpriserna är höga, och hyrorna har skenat. Även arbetslösheten har ökat i vårt land. I regeringens egen budget, som vi debatterar här i dag, står det: ”Variationen mellan olika hushållstyper är stor och familjepolitiken har störst betydelse för hushåll med en ensamstående kvinna med … barn.” Låt därför dagens debatt handla om henne och hennes barn och om vad den familjeekonomiska politiken kan göra för dem!

För den politiker som är villig att lära sig om verkligheten är det inte svårt att se hur illa det faktiskt är. En mamma berättade för mig att hon dricker te när barnen äter, så att hon ska kunna spara pengar.

En annan mamma berättar att hon har ångest medan hon leker med sonen och hans plastdinosaurier. Hon vet inte hur hon ska kunna betala för maten som hon tog på avbetalning hos Klarna.

Två mammor berättade för mig att de silvertejpar sina handfat. Ytterligare en mamma berättade att hon får ångest när hon lånar pengar av sin egen mamma, för hon har ju redan en så skral pension.

Här kommer den rimliga motfrågan: Vad är regeringens ansvar i detta? Var är den familjeekonomiska politiken som ska hjälpa den ensamstående undersköterskan som har två barn? Hon jobbar, men hennes lön räcker inte till.

Svantesson fikar med matjättarna. Det hjälper inte. Kristersson talar om ljusare tider. Men det betalar inte en ny vinterjacka. Regeringen slaktar tillägget i bostadsbidraget inför sommaren.

Organisationer inom civilsamhället skriver samtidigt rapporter där man undrar om det är deras ansvar i stället för politikens att hjälpa barnfamiljer med de mest basala behoven.

Socialförsäkringsministern har valt att inte delta i dagens debatt. Men jag vill ändå syna hennes och Moderaternas vanligaste svar när vi debatterar barnfattigdom i kammaren: Skaffa er ett jobb! Jag har redan nämnt att många har ett jobb att gå till, men att lönen ändå inte räcker till om man exempelvis arbetar inom vården.

Men om du inte har ett jobb, vad gör regeringen för att du ska få det? Svaret är enkelt. Titta på propositionslistan! Den ekar väldigt tom. Regeringen gör ytterst lite, trots att vi ligger i Europas absoluta bottenliga när det gäller arbetslöshet.

Var är arbetsmarknadspolitiken som ska ge fler jobb, och som också skulle dra fler barn och deras familjer ur fattigdom? Jag efterlyser den. Jag efterlyser den på samma sätt som jag efterlyser ett höjt barnbidrag. Även det skulle leda till tillväxt.

Ger vi skattesänkningar till rika människor lägger dessa pengarna på ett sparkonto. Men om vi ger 2 400 kronor till en barnfamilj på ett år kommer de pengarna att gå till vinterjackor, stövlar och badbyxor, och entréer till bio kommer att lösas.

Det skapar också jobb. Att som sista land i Norden inte vilja göra en satsning i likhet med att höja barnbidraget är inte bara okänsligt mot barnfamiljerna. Det är också osmart, för det motverkar tillväxt som vi hade behövt.

Orimliga prioriteringar från regeringens sida gör att de svenska barnfamiljerna har burit kostnadskrisen på sina axlar. De är väldigt trötta nu. Målet om god familjeekonomi känns avlägset.

Jämställdhetsmålet i föräldraförsäkringen kommer vi inte heller att nå eftersom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill avskaffa de reserverade månader som vi redan har, vilket även går emot EU som säger att två månader ska vara reserverade. Även där är läget låst.

Jag kan åtminstone glädjas åt att regeringen har lyssnat till vårt socialdemokratiska tjat om att utöka möjligheten till vård av sjuka barn, vab.

Är du exempelvis förälder till ett barn med diabetes underlättar det enormt att nu kunna använda det verktyget till att exempelvis introducera mediciner för skolans personal. Detta kommer från en utredning som tillsattes när vi var i regeringsställning, och vi välkomnar att regeringen åtminstone genomför denna förbättring.

Vi närmar oss ett nytt år, fru ålderspresident. Det är ett år där vi går till val på att höja barnbidraget med 200 kronor och att reformera bostadsbidraget så att det blir rimligt och ger mer till den som behöver det.

Vi vill bygga fler bostäder och minska trångboddheten. Vi vill ge lovlunch så att barnen slipper gå hungriga. Vi vill göra kollektivtrafiken gratis exempelvis på sommaren, så att du kanske kan ta dig till det första sommarjobbet.

Vi ska få igång tillväxten och dra upp Sverige ur det arbetslöshetsträsk som vi just nu befinner oss i. Vi ska skapa ett bättre Sverige även för landets barnfamiljer, och vi ska göra det tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Malte Tängmark Roos (MP).