Fru ålderspresident! Barnfattigdomen har ökat enormt den här mandatperioden. Rädda Barnen konstaterade för någon månad sedan att vart åttonde barn i Sverige lever i fattigdom. Läget har blivit sämre för varje år. Visst är det ett annat mått än vad Rädda Barnen har använt tidigare. Men det är ett bättre mått, och de har ändå jämfört med tidigare år. Att Sverigedemokraterna vägrar att inse detta och vägrar att lyssna på de studierna säger kanske någonting annat än vad Sverigedemokraterna vill.

Vi ser att barnfattigdomen ökar. Men under de här åren har regeringen och Sverigedemokraterna gjort väldigt lite. Man har till exempel låtit bli att höja barnbidraget. Höjningen av bostadsbidraget, som Daniel Persson skryter om, motsvarar mindre än hälften av den sänkning av bostadsbidraget som Daniel Persson och hans kollegor i Tidöpartierna genomförde i sin förra budget. Barnfamiljerna kommer att få mindre i plånboken nästa år än vad de fick förra året. Det är en matematisk formel som är väldigt enkel att räkna ut.

Då har vi inte ens pratat om den fruktansvärda fattigdomsreform som Sverigedemokraterna och regeringen driver på för. Alla experter, vare sig de jobbar på Finanspolitiska rådet, Rädda Barnen eller högskolor och universitet runt om i landet, är överens om att denna fattigdomsreform kommer att öka barnfattigdomen. Den kommer att öka utanförskapet, kriminaliteten och den psykiska ohälsan och sänka skolresultaten.

Jag ställer mig frågande till Daniel Perssons goda stämning och hans bedömning av läget. Min bedömning är att Tidöpartierna gör saken värre.