Fru ålderspresident! Jag och ledamoten lever i väldigt olika verkligheter. Ledamoten säger att barnfamiljer är vinnare med denna budget, när barnfattigdomen ökar markant i Sverige och när människor får vända sig till välgörenhetsorganisationer för att klara vardagen. De som har det tuffast är bland annat ensamstående. Man får välja mellan att sätta mat på bordet eller betala hyran. Så ser Sverige ut under Sverigedemokraterna.

Ledamoten talar om exempelvis sänkt pris på drivmedel här. Då måste jag fråga: Hjälper det den som inte längre har ett jobb att ta bilen till? Hjälper det den som blir tvungen att sälja bilen på grund av ledamotens politik, där man under en massarbetslöshet ser till att sänka ersättningar? Det är för mig helt obegripligt. Vi lever i helt olika verkligheter. Jag kan inte begripa det.

Faktum är att Sverigedemokraterna valde att, förutom att i förhandlingar sätta ett starkt stopp för ett höjt barnbidrag, prioritera att gå fram med skattesänkningar för de allra rikaste. Det var det man satsade på med den här budgeten. De rika är vinnarna med den här budgeten. De får varje månad de där extra tusenlapparna, som de inte ens behöver men som däremot hade gjort skillnad för barnfamiljer. Det är det jag inte begriper.

Den skattesänkning som man har gjort har en väldigt skev fördelningsprofil. De som lämnas efter av den här regeringen är barnfamiljerna. Så ser verkligheten ut. Under de här åren har man alltså lyckats få Sverige att gå från att vara ett välfärdssamhälle till att vara ett välgörenhetssamhälle.

Här talar ledamoten om en verklighet där de här barnfamiljerna är vinnare. Jag hoppas verkligen att ledamoten ger sig ut i verkligheten och ser hur fattigdomen breder ut sig bland barnfamiljerna.