Fru ålderspresident! Jag tror att de allra flesta svenskar, om de fick frågan, skulle vara överens om en sak. Jag tror att de skulle vara överens om att om du är för sjuk för att arbeta ska du inte behöva göra det och om du har en diagnos eller en funktionsnedsättning som gör att du inte kan arbeta ska du inte tvingas att göra det. Det ska helt enkelt gå att leva i trygghet och med en god levnadsstandard även om din hälsa begränsar dig i övrigt.

Jag skulle säga att det är själva grundtanken med att över huvud taget ha ett välfärdssamhälle med de trygghetssystem som vi har byggt upp. Alla som bor i vårt fantastiska land ska känna sig trygga med att de inte lämnas efter ifall de blir sjuka eller funktionshindrade. Men så är det inte, och det är en skam för vårt välfärdssamhälle.

I Sverige har vi en sjuk- och aktivitetsersättning som ges till personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. För dem som har arbetat tidigare baseras ersättningen på deras tidigare lön. För dem som inte har arbetat innan de förlorar arbetsförmågan, exempelvis för att de har studerat eller inte har hunnit hitta ett jobb, finns en garantinivå. År 2025 ligger den ersättningen på mellan 12 152 kronor och 13 622 kronor per månad före skatt, beroende på mottagarens ålder.

Var tredje mottagare av sjuk- och aktivitetsersättning får den på garantinivå. Det innebär att mer än 73 000 svenskar i dag får ut mindre än 10 000 kronor efter skatt från den ersättning som är tänkt att ersätta deras lön, kanske under resten av arbetslivet.

En av dem är en granne till mig i min bostadsrättsförening i Malmö, en kvinna i övre 40-årsåldern. År 2002, medan hon studerade till lärare, insjuknade hon i MS och förlorade en stor del av sin rörelseförmåga. Hon bedömdes oförmögen att arbeta. De första åren, innan hon fyllde 30, fick hon assistansersättning. Därefter har hon fått sjukersättning.

Eftersom hon var student och aldrig hade haft ett jobb innan hon blev sjuk har hon i över 20 års tid fått ersättning på garantinivå, alltså mindre än 10 000 kronor i månaden efter skatt. Eftersom hon heller aldrig kommer att kunna arbeta kommer hon att få ersättning på garantinivå resten av sitt så kallade arbetsliv fram till dess att hon uppnår riktåldern för pensionen. Då kommer hon att få garantipension och förmodligen få utnyttja andra delar av grundtryggheten i pensionssystemet.

Fru ålderspresident! Min granne har tur. Hon har en man som kan arbeta och som tjänar okej. De bor trångt, men de klarar sig. Många andra har inte samma tur. Det finns de som är ensamstående, de vars partner också är sjuka eller har en låg lön.

Varje år är det drygt 4 000 svenskar med sjuk- eller aktivitetsersättning som tvingas söka försörjningsstöd från kommunerna för att nå upp till nivån för skälig levnadsstandard. Nivån på ersättningen är inte till för att man ska kunna leva på den långsiktigt utan för att man ska klara sig tillfälligt i en kris.

Även bland dem som inte har rätt till försörjningsstöd är det många med sjuk- eller aktivitetsersättning som är fast i en situation där ersättningen inte täcker grundläggande behov och där varje krona måste balanseras mot hyra, medicin och mat.

Fru ålderspresident! Det är inte värdigt att tusentals kroniskt sjuka eller funktionsnedsatta svenskar får en ersättning som knappt går att leva på. Sverige förtjänar bättre än så. Garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen måste vara tillräcklig för att man ska kunna leva tryggt och komfortabelt resten av tiden fram till pensionen. När vi satt i regering genomförde vi en mycket kraftig höjning av garantinivån, och i vårt budgetförslag höjer Miljöpartiet nästa år garantinivån i ersättningen med 500 kronor i månaden.

Långsiktigt behöver systemet dock helt ses över så att ersättningarna alltid garanterar en god levnadsstandard. Fler måste ges rätt till sjuk- och aktivitetsersättning, beviskraven måste sänkas och det måste bli lättare att engagera sig ideellt eller att testa på att arbeta eller studera utan att förlora rätten till ersättning. Detta har vi motionerat om här i riksdagen, och förslagen kommer att behandlas vidare senare i vår.

Tryggheten för kroniskt sjuka och funktionsnedsatta måste öka. Miljöpartiet välkomnar att regeringen och Sverigedemokraterna äntligen, i sin sista höstbudget, tar bort den orättvisa funkisskatten som de själva införde och som har inneburit att skatten på sjuk- och aktivitetsersättning har varit högre än skatten på arbete.

De senaste åren har regeringen och SD motiverat funkisskatten med arbetslinjen och behovet av incitament för att arbeta. Som om någon med kronisk sjukdom skulle bli frisk om man bara ville det tillräckligt mycket, om man skulle tjäna tillräckligt mycket på det. Nu har regeringen till slut insett sitt misstag. Det är orimligt att någon som utan egen förskyllan inte kan arbeta ska betala mer i skatt än en löntagare, och det gläder mig att Tidöpartierna äntligen har lyssnat på Miljöpartiet och på funktionsrättsrörelsen, som har krävt denna utjämning i flera års tid.

Fru ålderspresident! En annan fråga som berör många, både anställda och arbetsgivare, är frågan om ersättning för höga sjuklönekostnader. I dag får omkring 60 000 arbetsgivare stöd från staten för att täcka höga sjuklönekostnader när deras anställda är sjuka. Det är en ersättning som regeringen har beslutat att successivt avveckla. De flesta arbetsgivare som mottar stödet är småföretagare, och även om ersättningen som de tar emot i snitt motsvarar cirka 5 procent av företagens totala sjuklönekostnader, kan en enskild sjukskrivning för en småföretagare innebära en mycket större ekonomisk belastning än för snittet.

Utan stödet riskerar det att bli svårare för småföretag att anställa personer med sjukdomshistorik, trots att de i övrigt är fullt arbetsföra, eftersom de ekonomiska riskerna för företagen blir för stora. Och för de arbetsgivare som drabbas av flera sjukskrivningar kan de höga sjuklönekostnaderna de för med sig omöjliggöra ytterligare anställningar eller viktiga investeringar i verksamheten. Därför vill vi i Miljöpartiet att ersättningen ska finnas kvar, för att underlätta för småföretagare, främja fler anställningar och förbättra möjligheten till återkomst i arbete för personer med en historik av många sjukdomar.

Fru ålderspresident! Sverige förtjänar bättre än vad den här regeringen ger oss. Sverige förtjänar ett trygghetssystem som faktiskt erbjuder trygghet för våra sjuka och funktionsnedsatta. Sverige förtjänar ett välfärdssystem som faktiskt levererar välfärd till alla våra invånare. Sverige förtjänar en regering som faktiskt prioriterar behoven hos de mest behövande framför vinsterna för de mest välbärgade.

Miljöpartiet erbjuder det alternativet, och jag ser fram emot nästa mandatperiod, när vi i regering kommer att vara med och se till att det blir verklighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)