Fru ålderspresident! Jag tackar föregående talare, som i inledningen av sitt anförande lite humoristiskt uppbringade lite mer energi så här på kvällskvisten. Det behövs alltid. Man säger väl att kärleken är störst, men glädjen kommer på en god andraplats i alla fall.
Fru ålderspresident! När en människa drabbas av sjukdom ska samhället finnas där. Sjukförsäkringen är ett löfte om trygghet när arbetsförmågan sviktar och en bro tillbaka till arbetslivet när krafterna återvänder.
Vid det senaste årsskiftet var omkring 200 000 personer sjukskrivna, och en fjärdedel av dem hade varit det i över två år. Bakom varje siffra finns det en människa som ofta längtar efter att komma tillbaka till sin ordinarie vardag. Ju längre sjukfrånvaron varar, desto svårare blir återgången.
Grunden i sjukförsäkringen är dubbla löften – dels ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, dels stöd vid återgång i arbete. Försäkringen ska med andra ord ge trygghet när man inte kan arbeta men också hjälpa den sjukskrivne att rehabiliteras och få tillbaka arbetsförmågan.
Arbetslinjen – att människor uppmuntras att arbeta – är central. Den bygger på en individuell bedömning av arbetsförmågan och har varit avgörande för att fler ska komma tillbaka i jobb. Den som kan och vill pröva att arbeta igen ska få hjälp och uppmuntran, inte mötas av några osynliga hinder.
Från och med nästa år införs en ny möjlighet för sjukskrivna att testa att arbeta under en kortare period utan att förlora sin sjukpenning. Detta ger såväl individen som arbetsgivaren en prövotid, ett andrum där man kan försöka hitta en väg tillbaka i lugn och ro utan att allt sätts på spel på en gång.
Fru ålderspresident! Runt om i Sverige finns mammor och pappor som slits mellan jobbet och sina barns behov. De älskar sina barn men tvingas oroa sig för ekonomin när barnets hälsa eller särskilda behov kräver deras tid. Det har skapat en ohållbar situation för många av de drabbade.
Men äntligen slipper föräldrar till barn med kroniska sjukdomar eller tuffa motgångar ta semester eller obetald ledighet för att finnas där för sitt barn. I budgetpropositionen för 2026 kommer det en reform som underlättar vardagen för dessa familjer. Vi utökar rätten till tillfällig föräldrapenning, så att föräldrar kan finnas där för sina barn. Det betyder helt enkelt att de ska kunna vabba för att vara med i förskolan eller skolan och instruera personalen om barnets vårdbehov. Det är ett exempel. De ska kunna vabba för att delta i viktiga möten med skolan om barnets sjukdom eller funktionsnedsättning, och de ska kunna vabba för att följa med sitt barn vid socialtjänstens utredningar när barnet kan behöva stöd. Det är riktigt bra att vi får till denna förändring.
Vi går också fram med förändringar som gör det möjligt för den som har sjuk- och aktivitetsersättning att studera på deltid och ha ersättningen vilande i motsvarande grad. Dessutom förlängs prövotiden för unga med aktivitetsersättning som studerar – från sex till tolv månader. Det är ett bra budskap. Den som är sjuk men har ett uns av kapacitet att närma sig egen försörjning ska inte hindras av stelbenta regler. Genom att ge fler möjligheten att utbilda sig eller omskola sig trots att de har ersättning öppnar vi dörrar för att människor ska kunna växa, skaffa ny kunskap och kanske hitta ett arbete trots sin nuvarande hälsostatus.
Fru ålderspresident! Ett förslag som inte har fått riktigt lika stora rubriker i budgeten men som är betydelsefullt gäller det utvidgade sjukpenninggrundande inkomstskyddet för medföljande familjemedlemmar till statsanställda, biståndsarbetare med flera som tjänstgör utomlands. Det innebär till exempel att en medföljande make, maka eller partner till någon som är på utlandsuppdrag inte längre ska behöva förlora sin SGI under tiden utomlands. Det underlättar för fler anhöriga att följa med utan rädsla att stå utan trygghet vid hemkomsten.
Fru ålderspresident! För att sjuka ska kunna komma tillbaka krävs det inte bara regler utan också resurser och kunskap i våra system. Regeringen har sedan tidigare intensifierat arbetet med rehabilitering och tillskjutit resurser till Socialstyrelsen för deras uppdrag att stötta hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering.
Det betyder rent praktiskt mer stöd ute i regionerna, till exempel för att sprida bättre arbetssätt så att den sjukskrivne får hjälp i rätt tid. Särskilt fokus läggs också på psykisk ohälsa. Där är frånvaron väldigt hög, och den fortsätter tyvärr att öka. Och vägen tillbaka kantas ofta av svårigheter. Dessutom har bland annat metoden individanpassat stöd till arbete för personer med psykisk sjukdom och svag arbetsmarknadsanknytning införts.
Allt detta ligger helt i linje med vår övertygelse om att kunskap och tidiga insatser är nyckeln. Vi måste behandla orsakerna, inte bara betala ut ersättning.
Jag passar på att yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)