Fru ålderspresident! Sverige är fantastiskt när det fungerar som det ska. Trygghet och tillit är värt allt när det väl gäller. Vi måste vårda och stärka det som är bra med Sverige. Visst är det fullt möjligt. Nedskärningar är inte förutbestämda, utan de är ett resultat av politiska prioriteringar. Med andra prioriteringar än vad den sittande regeringen och Sverigedemokraterna har gjort under den här mandatperioden hade vi kunnat skydda välfärden och hushållen, och vi skulle bättre ha kunnat skydda den som är sjuk och den som arbetar.

Med ett år kvar till valet kan vi dock konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel i sitt budgetarbete. Efter tre års svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att regeringen under lång tid har låtit bli att satsa har man med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen.

Regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar är tydliga. Vi ser vad regeringen prioriterar i sin budget. Det är dessvärre inte ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, som vi debatterar här i dag. Den mest prioriterade målgruppen i Tidögängets budget är människor med månadslöner över 80 000 kronor. Regeringen föreslår skattesänkningar med över 50 miljarder för nästa år.

Samtidigt är sjukvården fortsatt i kris. Hushållen har det ansträngt. Regeringen lade i backen och lät bostadsmarknaden krascha, och den har låtit arbetslösheten skena iväg utan en enda arbetsmarknadsåtgärd. Regeringen har lämnat människor vind för våg. Det är bara att konstatera att regeringen punkt för punkt misslyckats med att hantera de problem vi har framför oss. Det är bara att beklaga.

Fru ålderspresident! Beträffande sjukförsäkringen, som vi debatterar i dag, ställde Vänsterpartiet för några år sedan krav på regeringen om den. Det var och är absolut en av de viktigaste prioriteringar vi kunde göra. För första gången på lång tid utvecklades sjukförsäkringen i rätt riktning. Det är jag stolt över, inte minst efter att sjukförsäkringen i decennier systematiskt har försvagats och monterats ned.

Det betydde väldigt mycket för många att vi drev igenom förbättringar, till exempel att fler skulle få den ersättning de hade rätt till och att taken i sjukpenningen skulle höjas. Då höjdes grundnivån och sjuk- och aktivitetsersättningen, och bostadstillägget höjdes till samma nivå för ålderspensionärer. Skatteklyftan mellan dem med sjuk- och aktivitetsersättning och löntagare slöts dessutom. Det var viktiga förändringar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vi fick dessutom den förra regeringen att titta på ännu fler förbättringar.

Den regering vi har nu har rullat tillbaka i utvecklingen. Man hade bråttom att slopa utredningar och ville inte ens titta på förslag om att avskaffa den orättvisa karensen. Sjuk- och aktivitetsersättningen fortsätter att vara låg, och den orättvisa karensen finns kvar.

Människor blir fattiggjorda av den här regeringen, trots att den svenska modellen bygger på att personer som blir för sjuka för att arbeta ändå ska ha en ekonomi att klara sig på och stöd för att komma tillbaka till arbete. Att straffas ekonomiskt gör ingen friskare, och tyvärr är verkligheten sådan att många utförsäkras och inte får det stöd de behöver. Så kan det inte fortsätta.

Jag tycker att förbättringarna som kom för några år sedan visar hur viktigt det är att Vänsterpartiet får inflytande över politiken och att det uppenbarligen bara är då som sjukförsäkringen kan stärkas. Men det visar också hur sårbara människor och våra sjukförsäkringssystem är och hur viktigt det är att sjukförsäkringen prioriteras. Det kommer inte den här regeringen att göra.

Sjukförsäkringen, den trygghet som finns när vi blir sjuka, är inte helt fungerande i dag. Vi har fått höra otaliga berättelser om människor som hamnar i limbo, som blir av med sina ersättningar och som får avslag trots att de har mycket svåra sjukdomar och inte kan arbeta.

I slutet av förra mandatperioden tillsattes en utredning som skulle se över karensavdraget. Slutsatsen hade kunnat bli att karensavdraget skulle tas bort – vi vet inte eftersom utredningen inte fick fortsätta. Det var sannolikt; målet var väldigt tydligt. Men utredningen lades ned av den här regeringen och Sverigedemokraterna.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi debatterar i dag skulle karensavdraget avskaffas. Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det innebär att vissa har yrken där man kan arbeta hemma trots att man är snuvig medan andra har yrken där man träffar många människor, löper högre risk att bli smittad och smitta och helt enkelt inte kan arbeta hemifrån. De senare drabbas hårt ekonomiskt när de blir sjuka. De har helt enkelt inte råd med det i dag.

Fru ålderspresident! Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 1 i det betänkande vi debatterar i dag. Det handlar om målet för utgiftsområdet. För att sjukförsäkringen ska fungera som avsett måste den vara behovsstyrd. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet till den som är för sjuk för att arbeta och möjligheter till rehabilitering för återgång i arbete.

Under alltför lång tid har andra ambitioner och målsättningar, till exempel att pressa ned sjuktalen, kommit att styra sjukförsäkringens funktion. Det orimliga i denna ordning blev tydligt exempelvis under pandemin. Regeringen bör därför återkomma med förslag om att ändra målet för utgiftsområde 10, som vi debatterar i dag, till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete”. Man bör låta detta vägleda Försäkringskassans regleringsbrev.