Herr talman! Det här är regeringens sista budget för utgiftsområde 18 och dess sista möjlighet att forma svensk bostadspolitik. Låt mig börja med att säga att det är skönt att det är sista gången. Efter fyra år med den högerkonservativa regeringen är det klart och tydligt att detta är en regering som gav upp sitt ansvar – en regering som såg bostadskrisen brinna och valde att vända bort blicken.

Herr talman! Under Tidöpartiernas tid vid makten har bostadsbyggandet rasat till bottennivåer. Byggbranschen går på knäna. Vräkningarna skjuter i höjden. Allt fler barn vräks från sina hem i ett av världens rikaste länder. Allt fler hushåll tvingas ställa sig den mest förnedrande frågan av alla: Ska vi betala hyran eller äta oss mätta?

Krisen är inte ett naturfenomen. Den är inte oundviklig, utan den är skapad av en politik som har slutat bry sig om vanligt folk. Budgeten vi debatterar i dag är ännu ett bevis. Detta är en budget skriven av politiker som har tappat kontakten med verkligheten.

Herr talman! Svensk ekonomi har hackat i flera år, med låg tillväxt, hög arbetslöshet och reallöner som har fallit. Sverige är i dag ett av de OECD-länder där ojämlikheten har ökat mest sedan 1980-talet. Som om detta inte vore nog har den växande arbetslösheten slagit direkt mot själva fundamentet i vårt samhällsbygge. Tusentals byggbolag har gått i konkurs, och tusentals byggnadsarbetare har förlorat sina inkomster. Med dem har vi förlorat en samhällsviktig kompetens som tar decennier att bygga upp men bara fyra år av högerpolitik att rasera. Det är en tragedi för varje familj som drabbas men också för Sveriges framtid.

Mitt i detta väljer regeringen gång på gång att prioritera de rikaste. Man har sänkt skatterna med 110 miljarder kronor under mandatperioden. Det är 110 miljarder som har tagits bort från välfärden, barnfamiljerna, hyresgästerna och tryggheten.

Herr talman! Vänsterpartiet väljer en annan väg. Vi beskattar bankernas övervinster, inte barnens mat eller bröd. Vi höjer kapitalskatterna så att de som har mest också bidrar mest. Vi satsar på bostäder för vanliga löntagare, inte på lyxrenoverade radhus för de välbeställda. Vi inför energieffektiviseringsstöd för hyresfastigheter. Vi gör om rot till ett grönt avdrag för ägda bostäder. Vi satsar 9 miljarder mer än regeringen på barnbidraget och 1,3 miljarder mer på bostadsbidraget. Och vi markerar tydligt: Inget barn i Sverige ska vräkas. Aldrig.

Herr talman! Det är så man bygger ett starkare Sverige: med rättvisa, med mod och med ansvar.

Herr talman! Vad har regeringen egentligen gjort för dem som kämpar mest? Den har gjort det lättare att vräka människor, även helt oskyldiga hyresgäster. Den har gjort andrahandshyrorna ännu dyrare på en redan sjukt dyr marknad. Den har avskaffat energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus. Den driver på ombildningar som minskar antalet hyresrätter. Den har tagit bort investeringsstödet, som gjorde det möjligt att bygga hyresrätter med rimliga hyror.

Detta är inte bostadspolitik. Det är ett svek, ett svek mot 3 miljoner hyresgäster.

Herr talman! En bostad i andra hand är inte ett hem. Det är ett rån – ett rån där man ofta betalar tre gånger mer än vad bostaden egentligen kostar. Högerpartierna talar om ökade möjligheter att hyra ut, och bostadsministern låtsas att det är en lösning. Men privatuthyrning skapar inte fler bostäder; det skapar fler problem. Det göder en marknad som utnyttjar unga, nyanlända, ensamstående och alla andra som inte har råd att köpa sig trygghet.

Herr talman! Regeringen lämnar efter sig en mer kaotisk andrahandsmarknad, ett orört ränteavdrag, ett höjt rotavdrag och ett energieffektiviseringsstöd enbart för småhus – allt för att gynna sig själva och sina egna. Vi andra, som också är med och bygger landet och betalar skatt, får ta notan.

Herr talman! Hyresrätten är den mest demokratiska boendeform vi har. Man behöver inga rika föräldrar och inga stora bankkonton. Här är alla välkomna, från ensamstående arbetare till höginkomsttagare. Det är så ett samhälle hålls ihop. En blandad stad är en tryggare stad, och en blandad befolkning är en starkare befolkning.

Ett samhälle utan trygga hyresrätter är ett samhälle där splittringen växer. Regeringen saknar modet att bygga bort segregationen och att stå upp för vanliga människor.

Herr talman! Det modet finns i Vänsterpartiet. Jag står här i dag för alla dem regeringen inte vill se och vars verklighet regeringen inte vill erkänna. Jag talar för den som lever tio år kortare på grund av sin inkomst och sitt postnummer. Jag talar för den ensamstående mamman som aldrig går plus i slutet av månaden. Jag talar för pensionären som tvingas flytta efter en 50-procentig hyreshöjning. Jag talar för den ungdom som inte kan börja sitt vuxna liv för att bostad saknas. Jag talar för arbetaren som såg tio års löneökningar ätas upp av inflationen. Jag talar för invandraren som cyklar hem mat till andra men kastas ut av samma politiker som han servar. Jag talar för alla barn som vräks från sina hem. Deras verklighet brinner medan regeringen blundar. Det är ett gigantiskt svek.

Herr talman! Trygghet börjar med något så enkelt som mat på bordet och tak över huvudet. Ingen i Sverige ska behöva välja mellan middag och boende. Inget barn ska behöva oroa sig för att nyckeln plötsligt inte passar i låset.

Men det är exakt denna verklighet regeringen har skapat. Det den står för är motsatsen till trygghet. Regeringen står för splittring, ojämlikhet, orättvisa och, framför allt, rasism. Bit för bit rämnar vårt samhälle.

Herr talman! Det är dags att vända blad, inte bara för bostadspolitikens skull utan för hela Sveriges skull, för alla som bygger landet men aldrig får något tillbaka och för alla som gett upp hoppet om att regeringen ska se dem och erkänna deras verklighet.

Vänsterpartiets politik är allt regeringens inte är. Vi står för rättvisa, trygghet, solidaritet och ett samhälle som håller ihop, inte faller isär. Det är vad Sverige förtjänar, och det är vad Sverige kommer att få.

Herr talman! Nu vänder jag mig direkt till folket, för regeringen bryr sig inte om vad Vänsterpartiet eller övriga oppositionspartier säger. Om nio månader går ni till valurnorna för att rösta bort den här inkompetenta regeringen. Ni har då chansen att säga: ”Det är nog nu. Vi vill ha förändring. Vi vill ha trygghet. Vi vill ha ett Sverige som fungerar för oss alla, inte bara för de rika.”

Jag vänder mig till alla er som kämpar och sliter, som bygger, som vårdar, som kör, som undervisar och som räddar liv: Tack för allt ni gör! Ni förtjänar bättre än den här regeringen. Tack för att ni i september kommer att ta avsked av denna regering!

Ni i Tidöpartierna hade fyra år på er. Ni lovade trygghet och gav otrygghet. Ni lovade lösningar och gav bortförklaringar. Ni lovade att ge oss ett bättre Sverige men gav oss ett sämre och mer splittrat Sverige.

Nu är det dags att lämna över till dem som kan bättre. Vi är redo och Sverige är redo, och framtiden börjar när ni lämnar och vi tar över. Vi är beredda att ta över och förändra Sverige till det bättre.

Herr talman! Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger över den beslutade nivån kan jag inte reservera mig till förmån för detta förslag. Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som en helhet, och därför väljer vi att avstå från ställningstagande och lägger i stället fram ett särskilt yttrande om Vänsterpartiets politik inom utgiftsområde 18.

Vänsterpartiet har dock en reservation om det bostadspolitiska målet, och jag yrkar därför bifall till reservation 1.