Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag tillhör ett parti som har en stolt historia av att ha slagits tillsammans med några av ledamöternas partier för alla personers lika rätt i samhället. Vi har haft företrädare, som Barbro Westerholm, som gång efter gång har bevisat att detta är lång kamp men att det också är en viktig kamp att ta.

Precis som ledamoten Westerlund säger behöver vi fortsätta att försvara dessa rättigheter varje dag, inte minst med tanke på de förändringar vi ser i omvärlden. När allt fler länder visar att de ifrågasätter dessa rättigheter blir Sveriges roll och motståndskraft ännu viktigare. Jag jobbar varje dag för att se till att inte bara försvara utan också utveckla de här rättigheterna ytterligare.

Skolan ska vara en trygg och säker plats för alla elever. Om man inte känner sig trygg eller inte känner sig sedd, eller om man är orolig över sina rättigheter, kommer man att ha svårt att fokusera på skoluppgiften. Kan man inte göra det får man inte samma möjligheter senare i livet.

Att man känner sig trygg är en förutsättning för att man ska må bra, för att man ska trivas i skolan och för att man ska kunna ta del av undervisningen. Därför är det avgörande att skolhuvudmän ser till att varje verksamhet arbetar målinriktat mot kränkande behandling av barn och elever. Skolan ska bland annat vidta åtgärder för att förebygga och förhindra kränkande behandling och upprätta årliga planer mot kränkande behandling, allt detta för att man hela tiden ska ta ansvar för det.

Skolan ska också aktivt motarbeta tendenser till diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder och funktionsnedsättning, detta för att skolan är avgörande för att vi också ska se till att de värderingar som både jag och ledamöterna gärna talar om hittar ned i åldrarna och blir en självklarhet.

Därför behöver vi ha en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är därför vi har tydliga prioriteringar när det gäller hur vi ska komma till rätta med dessa allvarliga problem. Det handlar om flera olika insatser som ska lägga ett pussel så att skolan har den här motståndskraften.

Jag nämnde i den tidigare debatten att regeringen i januari tog emot ett betänkande för bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan med förslag på viktiga åtgärder för att varaktigt stärka tryggheten och studieron. Bland annat gäller det nolltolerans mot trakasserier och kränkande behandling i skolan och hur man ska säkerställa den nolltoleransen. Förslagen utreds nu och kommer sedan att hamna på riksdagens bord, och jag hoppas att flera av ledamöternas partier här kommer att ställa sig bakom det.

Även i budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen flera satsningar för att förbättra ordningen i klassrummen och i skolan, exempelvis genom ökade satsningar för att göra det obligatoriskt för skolor att ha konsekvensplaner och förväntansdokument. Också här tänker jag att det ska vara tydligt att vi säger ifrån när man hotar och hatar och när man inte delar de gemensamma värdegrunderna. Det gäller både elever och föräldrar.

Det är helt avgörande att hela samhället visar att vi har en nolltolerans, och det gör vi bara genom att visa att vi inte möts halvvägs när det gäller de här värderingarna. Vi ska inte kompromissa, utan det här är avgörande värderingar som vi alla ska stå upp för.