Herr talman! Jag tycker att det blir lite svårt att få svar. Regeringen säger sig vara angelägen om att få bukt med ojämlikheten i sexualundervisningen. Vi har ganska tunga instanser som är kritiska mot de förändringar som föreslås. En av dem, Barnombudsmannen, nämndes av Ulrika Westerlund alldeles nyss. Varför har regeringen inte inlett en dialog med de remissinstanser som är djupt kritiska till de föreslagna förändringarna? Det förefaller mig ganska svårt att förstå, herr talman. Om man nu vill stärka sexualundervisningen och har lyxen att ha ett starkt civilsamhälle med bred kunskap, mycket fakta och erfarenhet på områdena, vilket vi har i Sverige, begriper jag inte varför man inte vill föra en dialog med dem för att nå det mål som åtminstone statsrådet ger uttryck för att man vill uppnå.

I stället är man ute i medierna och vevar ganska friskt mot civilsamhället. Man tycks inte vilja ta till sig av den kritik som har framförts. Min bild är att kritiken framförs av den enkla anledningen att remissinstanserna inte vill att barn och unga ska få en sexualundervisning som är sämre än vad den är i dag. De vill inte att barn och unga ska få en sexualundervisning som är ojämlik, så att man får en typ av sexualundervisning om man går i en skola och en annan typ om man går i en annan skola. Kanske får man över huvud taget inte någon adekvat sexualundervisning.

Min fråga kvarstår, herr talman, för jag fick inget svar på den. Varför bjuder regeringen inte in de djupt kritiska remissinstanserna för att tillsammans formulera ett svar på den oro som finns och stärka sexualundervisningen för alla barn och unga i Sverige?