Herr talman! Jag tackar utbildnings- och integrationsministern för svaret.

Jag uppskattar möjligheten att ha en lite fördjupad diskussion om några av de utmaningar som finns på området hbtqi-personers ökade otrygghet.

Under 2021 och delar av 2022 arbetade jag på MUCF med att ta fram en rapport som handlade om unga hbtqi-personers levnadsvillkor i Sverige. Den tog upp många områden, till exempel hälsa, arbetsliv och engagemang på fritiden. Utbildning och skolan är en stor del av rapporten.

De unga som vi intervjuade och som svarade på våra enkätundersökningar hade tyvärr många dåliga erfarenheter att dela med sig av. I vår rapport skrev vi att det handlar om bristande undervisning om hbtqi-frågor, bristande hbtqi-perspektiv i till exempel sex- och samlevnadsundervisningen, utsatthet för diskriminering och annan hbtqi-negativitet.

För att förstärka arbetet med att säkerställa unga hbtqi-personers rättigheter inom skolan, så att de kan ta del av undervisningen på jämlika villkor, föreslog vi 2022 en mängd olika åtgärder, bland annat att Skolinspektionen skulle kunna få i uppdrag att göra en tematisk kvalitetsgranskning eller en tematisk tillsyn av skolans arbete med hbtqi-frågor.

En tematisk kvalitetsgranskning kan fokusera på hur hbtqi-perspektivet har integrerats i undervisningen i några ämnen. Och en tematisk tillsyn kan fokusera på hur skolor adresserar problem med diskriminering och annan utsatthet som drabbar just hbtqi-elever.

Anledningen till de förslagen var att vi sett många exempel på berättelser som tydde på att arbetet med hbtqi-frågor till stor del fortfarande var personbundet. Många elever berättade att det fanns en eldsjäl på deras skola; det fanns en lärare som var särskilt engagerad. Och om det inte hade varit för den personen hade det blivit ännu sämre.

Det är inte tillfredsställande, precis som ministern lyfter upp, att det blir så olika mellan olika skolor. Det är därför vi försöker styra via myndigheter.

Det saknas fortfarande systematiskt sammanställd kunskap om hur arbetet med hbtqi-frågor bedrivs i skolan i dag. Det gäller både undervisningens innehåll och hur hbtqi-elever bemöts under sin skoltid.

Regeringen skulle alltså också kunna ge Skolverket i uppdrag att ta fram stödmaterial för arbetet med hbtqi-frågor, som en del av värdegrundsarbetet, och stärka och lyfta fram hbtqi-perspektivet inom ramen för arbetet med implementeringen av de nya läroplanerna. Diskrimineringsombudsmannen och Skolverket skulle också kunna få ett gemensamt uppdrag.

Det här är bara några tankar. Det finns säkert många andra åtgärder som också skulle kunna vidtas.

Ministern redogör i sitt svar för gällande lagar och för de krav som olika myndigheter har på sig att agera i enlighet med dessa. De här lagarna, till exempel diskrimineringslagen, fanns naturligtvis redan då MUCF fick sitt uppdrag av den förra regeringen, och vi lade fram våra förslag eftersom vi menade att det krävdes ytterligare åtgärder. Jag menar att så fortfarande är fallet.

Att en myndighet är hbtqi-strategisk har ingen effekt i sig självt, förutom att fler på myndigheten förhoppningsvis får förståelse för varför det är viktigt att jobba med de här frågorna. De får också tillgång till nätverk och kompetens från de olika hbtqi-strategiska myndigheterna. Men för verklig förändring krävs det ofta riktade uppdrag, som är resurssatta.

Ministern nämner några sådana uppdrag, bland annat till Skolverket om att stärka systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck och några uppdrag till Forum för levande historia. Det är såklart välkommet. Men jag tror att ännu mer specifika och riktade uppdrag är nödvändiga för att börja komma till rätta med den ökade otryggheten, som till exempel RFSL och RFSL Ungdom har redogjort för.

Jag vill ändå fråga ministern om några ytterligare åtgärder är planerade, framför allt på skolans område men också i stort, för att motverka den ökade otrygghet som många av Sveriges hbtqi-personer upplever just nu.