Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret, trots att det är med både viss förvåning och viss frustration jag tar emot svaret på min interpellation. I ministerns svar möts vi nämligen av en anmärkningsvärd passivitet.

Ministern uttryckte precis i svaret att det kan finnas skäl att se över regleringen och att ministern kan komma att återkomma om hur en sådan översyn eventuellt ska tas vidare. Det kan finnas, och hon kan återkomma. Det är en hållning som står i skarp kontrast till den handlingskraft som ministern under hela hösten har försökt ge uttryck för.

Vi kunde läsa i exempelvis Dagens Nyheter den 25 september att ministern sa så här: Det är grundläggande att lärare ska kunna prata svenska och ha svensk lärarlegitimation. Man ska inte kunna lura föräldrar och elever med internationell profil, särskilt om undervisningen inte håller måttet. Det är inte rättvist mot eleverna.

Detta är ord som antyder en omedelbar förändring. Det är ord som signalerar politisk vilja och tydlig riktning, men när vi inför riksdagen i dag får ta emot regeringens svar och formella hållning är ambitionen som bortblåst.

Herr talman! Vi socialdemokrater har varit tydliga. Vi har under hösten skrivit motioner, och vi har tidigare lagt utskottsinitiativ i utbildningsutskottet – faktiskt så sent som för bara några veckor sedan. Detta var ett initiativ som hade kunnat göra det möjligt att skapa en majoritet här i kammaren för att avskaffa undantaget. Detta utskottsinitiativ röstades dock inte bara ned av Tidöpartierna, där Liberalerna ingår, utan man röstade till och med nej till att påbörja beredning av frågan.

Om den liberala utbildningsministern verkligen hade menat det hon sagt i medierna de senaste månaderna hade hon ju kunnat se till att Liberalerna faktiskt verkade för att avskaffa undantaget inom engelskspråkig undervisning. Därför måste frågan ställas om varför man röstade ned det här förslaget när man tidigare har sagt sig vara för att se till att legitimation ska gälla hela det svenska skolväsendet.

Man hade kunnat göra gemensam sak med oss. Man hade kunnat säkerställa en majoritet i den här kammaren, men man valde att rösta nej. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Skolinspektionens översyn som ministern tog upp i sitt svar var så tydlig: 27 av 30 granskade skolor uppvisade brister.

Undantaget skulle ju gälla en väldigt begränsad del av den svenska skolan. Från 2011, då det fanns endast 16 grundskolor med tillstånd, har det växt till dagens 145 skolor som har undantag för att bedriva den här typen av undervisning. Det har alltså inte varit ett litet undantag i en begränsad del av skolan, utan det har växt till något mycket större.

Herr talman! Ministern och jag verkar vara överens om en sak, nämligen att svenska språket ska vara huvudspråk i svensk skola. Det är just därför passiviteten i regeringens svar blir både frustrerande och svårförståelig. Därför vill jag fråga utbildningsministern: Vad är det som gör att ministern, med tanke på det svar hon precis gav, förefaller ha svängt i frågan om att avskaffa legitimationsundantaget?

(Applåder)