Fru talman! Jag tackar för den här diskussionen och debatten! Det är väldigt allvarliga saker vi pratar om.

För att vara långtidsarbetslös i Sverige ska man enligt Arbetsförmedlingens definition ha varit arbetslös i tolv månader. Tolv månader är ganska lång tid. Snart är det jul, och då är man arbetslös. Det kommer en vår. Grönskan kommer, och man har inte några arbetskamrater. Det blir sommar, och man har ingen semester. Det kommer en höst med mörker och regn och utan någon lön – och sedan blir det jul igen.

Arbetslöshet är inte bara ett ekonomiskt problem, utan det kan vara direkt livsfarligt. Folkhälsomyndigheten påpekar att arbetslöshet är en tydlig riskfaktor för psykisk ohälsa och suicid. En kunskapsöversikt som Kommissionen för jämlik hälsa har gjort visar dessutom ett samband mellan arbetslöshet och hjärt- och kärlsjukdomar, ökad risk för riskbruk och missbruk av alkohol. Det leder också till psykiska besvär.

Ju längre arbetslösheten varar, desto tydligare blir de psykiska besvären. Därför måste vi bryta lågkonjunkturen och komma åt den strukturella arbetslösheten. Arbetslösa människor ska vara arbetslösa under kort tid. Det är det absolut viktigaste.

Jag beklagar att Socialdemokraterna lägger fram en politik som inte satsar tillräckligt mycket på att bryta lågkonjunkturen. Jag beklagar att Socialdemokraterna står för en politik som sannolikt skulle innebära fler långtidsarbetslösa. Men det här är en viktig debatt. Tack för den!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.