Fru talman! Tack igen, ledamöterna, för den här diskussionen!

Steg för steg genomför nu regeringen planen för att bryta arbetslösheten, såväl den strukturella som den konjunkturella. Planen består av tre delar.

För det första ska det finnas utbildning som leder till jobb. Det handlar om yrkesutbildningar, inte minst. Vi satsar nu på 11 000 fler utbildningsplatser. Det handlar också om utbildning i svenska språket. Den svenska arbetslösheten är stor. Ungefär hälften av de arbetslösa är utrikes födda. Av de långtidsarbetslösa är nästan två tredjedelar utrikes födda.

Språket är nyckeln. Språket är det som avgör både om man kan tillgodogöra sig en annan utbildning och om man kan passa på den svenska arbetsmarknaden.

För det andra ser vi till att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Vi säkerställer också att vi sänker skatten för dem som arbetar så att man både får mer pengar i plånboken och vågar konsumera och på den vägen bryter den lågkonjunktur vi befinner oss i och också får starka incitament att ta det där extra påhugget.

För det tredje ska vi ha en stram asylinvandring. Jag kan inte nog framhålla hur viktigt det är att vi nu satsar de resurser Sverige har på att hjälpa de människor som i dag står långt från arbetsmarknaden, inte minst de utrikes födda. Det betyder att man inte kan öka asylinvandringen. Det skulle försvåra den uppgift vi har framför oss. Det skulle innebära att fler personer drabbas av långtidsarbetslöshet.

Mot regeringens politik står bland annat Socialdemokraterna, som satsar mindre på att bryta lågkonjunkturen. De vill göra det dyrare att anställa unga. De vill göra det mer lönsamt att leva på bidrag, särskilt under långa tider, så att människor fastnar i ett passiviserande bidragsberoende. De vill höja asylinvandringen och säger nej till bidragstak. De vill ha högre skatt på arbete.

Det är för mig glasklart vilket alternativ i Sverige som har en arbetslinje och en politik för att få fler i arbete och färre arbetslösa.