Herr talman! Jag tackar ministern för svaren hittills i debatten. Men jag måste säga att jag inte tycker att de duger. Det duger inte att återkomma senare, när människor redan vittnar om hosta, kräkningar och oro för långsiktiga skador. Det duger inte att tala om utvecklingsarbete utan att samtidigt kunna peka på vad som händer här och nu i de branscher där riskerna är som högst. Det är uppenbart att ministern inte är villig att vidta en enda extra åtgärd eller lyfta ett enda finger med anledning av rapporteringen i medierna om situationen i Halmstad.

Detta är en trend som vi ser hos arbetsmarknadsministern men som jag inte begriper: Både arbetsmiljön och arbetslösheten ska bäst bara lösa sig av sig själva. Låt mig i stället ge ministern lite hjälp på traven! Jag vill avsluta med tre tydliga krav på politisk riktning och inte bara principer.

För det första behöver man se till att vi har en tydlig nationell uppföljning av återvinningsbranschens arbetsmiljörisker med fokus på kemisk exponering för damm och tungmetaller och med tydlig återrapportering. Detta är en åtgärd som ministern kan välja att vidta.

För det andra behövs det starkare förebyggande arbete och tryck i tillsynen, inte bara reaktioner efter avslöjanden utan ett tydligt fokus på att upptäcka risker innan människor blir sjuka.

För det tredje behöver karensavdraget avskaffas för alla, så att ingen arbetare pressas att jobba sjuk och därmed riskera både sin egen hälsa och säkerheten på arbetsplatsen.

Herr talman! Återvinningsbranschen är viktig för Sverige. Men dess verksamhet får aldrig bedrivas på bekostnad av människors hälsa. Den här debatten borde leda till lite mer än bara avvaktande. Den borde leda till åtgärder som märks på golvet där människor arbetar.

Jag tackar ministern för de svar jag fått hittills och kommer nyfiket att följa frågan vidare.

(Applåder)