Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den här interpellationsdebatten handlar om någonting väldigt grundläggande: rätten att gå till jobbet och komma hem utan att vara sjukare, utan att ha dragit på sig skador och utan att ha blivit utsatt för ämnen som kan ge livslånga konsekvenser.

Det handlar om återvinningsbranschen, en bransch som är helt avgörande för att vårt samhälle ska fungera och för att vi ska kunna klara av klimatomställningen. Det är människor som varje dag hanterar material som andra har kastat bort: metall, elektronik och rester från produktion och verksamheter. Men just där, i skärningspunkten mellan avfall, kemikalier och damm, uppstår stora arbetsmiljörisker.

I Halmstad har detta blivit väldigt konkret. P4 Hallands granskning och SVT:s rapportering visar att anställda vid ett stort avfalls- och återvinningsföretag vittnar om år med tungt damm med farliga ämnen. En av de anställda beskriver att han varje morgon hostar tills han spyr. Det är en verklighet som sätter sig i kroppen och i livet.

I den gjorda granskningen berättar flera anställda om att de under lång tid arbetat i ett damm fullt av tungmetaller, som bly och arsenik, utan att ha blivit ordentligt informerade om riskerna. En av dem säger: Du ser bara en dammridå. Det är ett uttryck för att dammet är så utbrett att det inte ens går att se de andra arbetarna.

Experter varnar nu för att nivåerna har varit groteska. Siffrorna ligger långt över vad som är acceptabelt enligt arbetsmiljöstandarder. Flera inspektioner av Arbetsmiljöverket har visat att det finns allvarliga brister. Dammet har spritt sig till gemensamma utrymmen. Personal har inte fått relevant skyddsutrustning. Företagshälsovård och blodprover har inte följts upp i den utsträckning som krävs.

Europeiska miljöbyrån, European Environment Agency, menar att Sverige sticker ut i fråga om detta och rapporterar om betydligt förhöjda nivåer av tungmetaller i blod, plasma och urin hos arbetstagare som arbetar med återvinning av elavfall.

Det här är alltså ett problem på systemnivå, herr talman. Det här är allvar. När vi pratar om damm med tungmetaller, som bly, pratar vi om ämnen som kan påverka hälsan på djupet – i luftvägar, i nervsystem och i njurar. Långvarig exponering kan ge svåra och ibland permanenta skador. När Arbetsmiljöverket samtidigt konstaterar brister, som att medicinska kontroller och blodprover inte följs upp, blir bilden ännu tydligare: Skyddssystemen fungerar inte som de ska.

Här måste vi kunna säga två saker samtidigt.

Ja, arbetsgivaren har huvudansvar. Det står i arbetsmiljölagen, och det ska ingen ducka för.

När forskningsläget och rapporteringen pekar mot att farliga ämnen och exponeringsrisker är någonting som finns på flera återvinningsanläggningar kan regeringen inte svara med att peka åt ett annat håll. Det handlar om risker och problematik på en systemnivå. Då måste regeringen kliva fram och visa ledarskap.

Min fråga till ministern är väldigt enkel, men den kräver ett tydligt svar. Vilka faktiska åtgärder avser regeringen att vidta med anledning av den situation som nu har blivit dokumenterad? Avser regeringen att närmare följa upp arbetsmiljön i återvinningsbranschen, och i så fall på vilket sätt, med vilken inriktning och inom vilken tidsram? Medarbetarna i Halmstad förtjänar att få veta det.

(Applåder)